Varaktig förlust av arbetsförmågan hos personer under 18 år
Ersättning för inkomstförlust i fråga om personer som varaktigt förlorat sin arbetsförmåga då de varit under 18 år (skador som har inträffat 1.1.2006 eller senare)
Om en person varaktigt har förlorat sin arbetsförmåga då han eller hon inte ännu har fyllt 18 år uppskattas personens inkomstförlust enligt 5 kap. 2 b § i skadeståndslagen individuellt på basis av den skadelidandes personliga egenskaper samt utbildnings- och yrkesplaner. När planerna för personens yrkeskarriär bedöms i nämndens praxis för avgöranden fästs uppmärksamhet vid deras genomförbarhet. I bedömningen beaktas också den skadelidandes personliga egenskaper, såsom hälsotillståndet före trafikskadan och en eventuell särbegåvning som skulle ha kunnat vara av betydelse för de framtida förvärvsinkomsterna. De personliga egenskapernas inverkan på ersättningen för inkomstförlust kan vara höjande eller sänkande. Utbildnings- och yrkesplanerna samt särbegåvningen har desto större tyngd ju närmare 18 års ålder personen i fråga är när skadan inträffar.
I praktiken är det dock ofta omöjligt att individuellt avgöra hur stora förvärvsinkomster en person som blivit svårt invalidiserad som barn skulle ha haft om skadefallet inte hade inträffat. Om den skadelidande har förlorat sin arbetsförmåga så ung att hans eller hennes egenskaper i vuxen ålder eller yrkesplaner inte kan bedömas tillförlitligt, fastställs inkomstförlusten på det sätt som beskrivs nedan enligt den genomsnittliga inkomstnivån i olika åldersgrupper i befolkningen.
Till skillnad från fall av skador som inträffat före 2006 beaktas den skadelidandes närståendes utbildning, yrke, arbete eller andra omständigheter kopplade till deras person inte i bedömningen. Eventuella könsrelaterade inkomstskillnader beaktas inte när uppskattningen görs. Som personlig egenskap kan inte heller beaktas den skadelidandes eventuella grupptillhörighet, till exempel ingående i en språklig eller etnisk minoritet där den genomsnittliga inkomstnivån avviker från finländarnas genomsnittliga inkomstnivå.
Försäkringsbolaget ska göra en framställning till nämnden om fortlöpande ersättning för inkomstförlust så fort den bestående arbetsoförmågan går att konstatera. Den fortlöpande ersättningen för inkomstförlust fastställs för den skadelidandes återstående livstid på en enda gång i enlighet med 5 kap. 2 b § 1–3 punkten eller utifrån en individuell bedömning.
Den ersättning som betalas ut efter att den skadelidande uppnått åldern för ålderspension enligt 5 kap. 2 b § 4 punkten i skadeståndslagen kan fastställas först efter att den skadelidande fyllt 65 år och när de fastställda ersättningarna samt de indexförhöjningar som gäller dem är kända. Syftet med bestämmelsen är att ersättningen för inkomstförlust ungefär ska motsvara den genomsnittliga förvärvsinkomsten för personer som är bosatta i Finland.
I 5 kap. 2 b § i skadeståndslagen
sägs i 1 punkten att som förvärvsinkomst för den skadelidande när denne fyllt 18 år ska betraktas ett belopp som motsvarar den statsskattepliktiga förvärvsinkomst som i Finland bosatta 18–22-åriga personer har i genomsnitt,
sägs i 2 punkten att som förvärvsinkomst för den skadelidande när denne fyllt 23 år ska betraktas ett belopp som motsvarar den förvärvsinkomst som i Finland bosatta 23–34-åriga heltidsanställda löntagare har i genomsnitt,
sägs i 3 punkten att som förvärvsinkomst för den skadelidande när denne fyllt 35 år ska betraktas ett belopp som motsvarar den förvärvsinkomst som i Finland bosatta 35–64-åriga heltidsanställda löntagare har i genomsnitt, och
sägs i 4 punkten att som ålderspension för den skadelidande när denne fyllt 65 år ska betraktas beloppet av den ålderspension som personen med stöd av lagen om pension för arbetstagare (395/1961) hade haft rätt till på basis av förvärvsinkomsterna enligt 1–3 punkten.
Statsrådet fastställer årligen genom förordning beloppen av de förvärvsinkomster som avses i 1–3 punkten.
När den skadelidande uppnår den i 4 punkten avsedda åldern för ålderspension ska försäkringsbolaget i sin begäran om rekommendation utreda och fastställa beloppet av den fortlöpande ersättningen för inkomstförlust (pensionen) enligt lämpliga grunder i lagen om arbetspension. I sin begäran om rekommendation till avgörande gällande ålderspensionen och i det ersättningsbeslut som getts efter nämndens rekommendation till avgörande ska trafikförsäkringsbolaget nämna att försäkringsbolaget gör en ny begäran om rekommendation till avgörande när den skadelidande fyllt 65 år.
Den standardiserade ersättning för inkomstförlust som refereras ovan bestäms inte för tiden innan den skadelidande fyllt 18 år. Inkomstförlusten för denna tid fastställs således alltid individuellt på basis av de förvärvsinkomster som den skadelidande skulle ha haft före 18 års ålder. På uppskattningen inverkar också eventuella utsikter beträffande inkomstutvecklingen samt utbildnings- och studieplaner som har varit kända före skadan. När den skadelidandes yrkeskarriär har inletts redan före 18 års ålder gäller det att uppmärksamma den eventuella fortsättningen och utvecklingen inom yrkesbanan oberoende av vad som sägs i 5 kap. 2 b § i skadeståndslagen. Individuella faktorer bör ges större vikt ju mer varaktigt ett tidigt yrkesval kan bedömas ha varit.
Om en skadelidandes särbegåvning konstateras i ett senare skede av utvecklingen, kan en tidigare fastställd normerad fortlöpande ersättning för inkomstförlust enligt 5 kap. 2 b § i skadeståndslagen omvandlas till ersättning som baserar sig på en individuell bedömning.
Skador som inträffat före 2006
Normerad fortlöpande ersättning för inkomstförlust användes inte före 2006, och när en mycket ung person skadats bedömdes personens karriärplan och motsvarande inkomster utifrån dennes närståendes utbildning, yrke, arbete eller andra omständigheter kopplade till deras person, om den unga personens framtida yrkesbana inte kunde bedömas utifrån dennes personliga egenskaper.