Fastställande av ersättning

I patientskadelagen och skadeståndslagen anges inte de ersättningsbelopp som ska betalas och ges inte heller några anvisningar för beräkning av ersättningsbeloppen, med undantag av den ersättning för inkomstförlust som ska betalas till minderåriga. De närmare grunderna för och beloppen av ersättningarna ska således avgöras enligt patientskadenämndens praxis samt rättspraxis. I synnerhet ersättningsinstruktionerna för trafikskador, men också de rekommendationer som meddelas av delegationen för personskadeärenden, påverkar ersättningsbeloppens storlek.

Dessa kan emellertid inte nödvändigtvis tillämpas som sådana på patientskadefall som ofta är medicinskt komplicerade. Av den anledningen används de i tillämpliga delar i ersättningsärenden i samband med patientskador. Exempelvis har ersättningsinstruktionerna för sveda och värk och andra tillfälliga men till följd av trafikskada gjorts upp med tanke på oavsiktliga skador. Utifrån instruktionerna är det svårt att fastställa ersättningen när skadan består av till exempel cancer som framskridit på grund av fördröjd diagnos, förvärrad depression på grund av felaktig läkemedelsbehandling eller långsam frakturläkning på grund av otillfredsställande behandling av fraktur. Den skadelidande i patientskadeärenden har dessutom ofta någon sjukdom eller skada som behandlats redan innan skadan inträffat. Då måste sjukdomen som ursprungligen behandlades och den nya personskadan som orsakats av behandlingen skiljas åt när ersättningen fastställs.

 
Endast en så kallad ytterligare olägenhet som orsakats av patiensskadan ersätts av patientförsäkringen. Ingen ersättning betalas för den sjukdom som ursprungligen behandlades (underliggande sjukdom).