Bestående men

 

Ersättningen för bestående men är avsedd som gottgörelse för en skada som nedsätter den skadelidandes funktionsförmåga och på så sätt begränsar dennes möjligheter att leva ett funktionellt fullvärdigt liv. Endast skadornas art beaktas i samband med bedömningen av skadan. Den skadelidandes individuella förhållanden beaktas inte när ersättningen fastställs. Kosmetiska men som inte påverkar funktionsförmågan ersätts som ett separat ersättningsslag. Bestående men (invaliditet) är inte samma sak som arbetsoförmåga.

Ersättningen betalas i regel som en engångsersättning, när situationen är bestående och återhämtning inte längre kan förväntas. Enligt ersättningspraxis betalas ersättningen i allmänhet tidigast ett år efter det sista ingreppet.

Fastställande av ersättningen

I trafikförsäkringslagen och skadeståndslagen ingår inga detaljerade bestämmelser om hur ersättningen ska fastställas. Ersättningen fastställs utifrån skadans art och den skadelidandes ålder, eftersom ersättningen är avsedd att täcka bestående men som påverkar personen resten av hans eller hennes liv efter skadan. Därför fastställs ersättningen genom att först slå fast invaliditetsklassen och grundersättningen enligt denna. Den slutliga ersättningen beräknas genom att multiplicera grundbeloppet med den åldersfaktor som beskrivs nedan. Varje levnadsår efter fyllda 18 år minskar ersättningsbeloppet fram till 75 års ålder.

Grundersättningens storlek

Skadorna grupperas utgående från sin svårighetsgrad i 20 invaliditetsklasser, som är desamma som i den lagstadgade försäkringen för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.

Då skadan inträffat före 1.1.2010 baserar sig indelningen i invaliditetsklasser på social- och hälsovårdsministeriets beslut (1012/86) och för skador som inträffat 1.1.2010 eller senare är indelningen baserad på social- och hälsovårdsministeriets förordning (1649/2009). För skador som inträffat efter 1.1.2016 baserar sig indelningen på statsrådets förordning (768/2015). Nämnden fastställer årligen de gällande grundersättningarna för bestående men enligt invaliditetsklass.

Enligt praxis vid nämndens avdelning för trafikskadeärenden fastställs menet enligt kriterierna i det beslut om invaliditetsklasser som gäller vid tidpunkten för skadan, även i de fall då skadan förvärras i ett senare skede.

Innan ovan nämnda beslut om invaliditetsklasser gavs bedömde man ett enligt invaliditetsgrad. Invaliditetsgraden omvandlas i dessa fall till invaliditetsklasser på så sätt att en 5 procents invaliditetsgrad motsvarar en invaliditetsklass.

Invaliditetsklassificeringen tillämpas inte i fall där skadan efterlämnar ärr som åsamkar bestående kosmetiskt men, men inte något funktionellt men. I dessa fall betalas ersättning för bestående kosmetiskt men. Haltande gång och uppseendeväckande upprepade tvångsrörelser i extremiteterna ska beaktas när ersättningen för bestående men fastställs.

Om den skadade är minderårig betalas först ersättning för bestående men tills personen blir myndig. Därefter betalas den egentliga ersättningen. Ersättningen till en minderårig beskrivs under rubriken Ersättning till ung person nedan.

Upp till invaliditetsklass 15 är grundbeloppet för ersättningen detsamma för varje invaliditetsklass. Från och med invaliditetsklass 16 ökar grundbeloppet för varje invaliditetsklass. Koefficienten ökar med 0,1 för varje invaliditetsklass, det vill säga koefficienten är 1,5 för invaliditetsklass 20.

Nämnden fastställer de gällande grundersättningarna för bestående men enligt invaliditetsklass.

Dagens ersättningspraxis i fråga om bestående men skiljer sig från den ersättningspraxis som tillämpades före 2006. Därför beskrivs de under separata rubriker på dessa sidor.

Beslut om invaliditetsklassificering 1.1.2016 – 

Beslut om invaliditetsklassificering 1.1.2010–31.12.2015

Beslut om invaliditetsklassificering före 1.1.2010:

Grundersättning och ersättning till ung person

Om den skadade är under 18 år betalas ersättning först enligt tabellen över ersättning till ung person och från och med 18 års ålder enligt tabellen över grundersättningar.

Tabell över grundersättningar enligt invaliditetsklass 2025

Invaliditetsklass	Ersättning till ung person (under 18 år)	Grundersättning (18 år fyllda)
20	67 500 €	135 000 €
19	59 850 €	119 700 €
18	52 650 €	105 300 €
17	45 900 €	91 800 €
16	39 600 €	79 200 €
15	33 750 €	67 500 €
14	31 500 €	63 000 €
13	29 250 €	58 500 €
12	27 000 €	54 000 €
11	24 750 €	49 500 €
10	22 500 €	45 000 €
9	20 250 €	40 500 €
8	18 000 €	36 000 €
7	15 750 €	31 500 €
6	13 500 €	27 000 €
5	11 250 €	22 500 €
4	9 000 €	18 000 €
3	6 750 €	13 500 €
2	4 500 €	9 000 €
1	2 250 €	4 500 €

 

 

Åldersfaktor

Ersättningen för bestående men i fråga om personer som skadats vid trafikskador som inträffat 1.1.2006 eller senare fastställs genom att beakta den skadelidandes ålder vid den tidpunkt då skadan inträffat ökad med ett år. Motiveringen till detta är att i ersättningen för bestående men beaktas inte det men som den skadelidande har åsamkats innan hälsotillståndet har stabiliserats. Men under konvalescensen ersätts som ett separat ersättningsslag eller ersättning för tillfälligt men.
Om en person har skadats till följd av en trafikskada som inträffat före 1.1.2006, beaktas den skadelidandes ålder vid den tidpunkt då trafikskadan inträffat i ersättningsbeloppet (åldersfaktor).
 

Metod för betalning av ersättning

Engångsersättning eller fortlöpande ersättning

Ersättningen för bestående men betalas i regel som en engångsersättning.

Ersättningen för bestående men kan dock betalas som fortlöpande ersättning i invaliditetsklass 20, när det handlar om en skadad person som är bestående medvetslös eller en äldre person som på grund av en svår hjärnskada är varaktigt intagen för sluten vård (trafikskadenämndens cirkulär nr 14/1999). Utöver detta kan ersättningen betalas som fortlöpande till en person som på grund av en svår hjärnskada är varaktigt intagen för sluten vård och vars kommunikations- och rörelseförmåga har begränsats höggradigt och bestående.

Förskottsersättningar

I fall där det är motiverat att betala en förskottsersättning för bestående men ska försäkringsbolagets beslut om förskottsersättning specificera vilka men och skador som ersättningen grundar sig på och vilken invaliditetsklass som fastställts. Som slutlig ersättning betalas skillnaden mellan den invaliditetsklass som fastställts i förskottsersättningen och den slutliga invaliditetsklassen enligt nivån för det år då den slutliga ersättningen betalas.

Om förskottsersättningen i undantagsfall har betalats utan att specificera en invaliditetsklass, ska förskottsersättningen avdras till nominellt belopp från den slutliga ersättningen.

Olycksfallsförsäkringsbolagets regressrätt

Olycksfallsförsäkringsbolaget har beträffande den menersättning det betalt regressrätt till ersättning för bestående lyte och men som betalts från trafikförsäkringen, eftersom dessa ersättningsslag motsvarar varandra och syftet med dem är att kompensera allmänt men som tillfogats genom en skada. Denna regressrätt gäller också ersättning för kosmetiskt men till den del olycksfallsförsäkringsbolaget har ersatt det med menersättning, det vill säga när det handlar om ersättningsslag som motsvarar varandra. Regressrätten förutsätter att olycksfallsförsäkringsbolagets ersättningsbeslut specificerar hur stor del av olycksfallsförsäkringsbolagets menersättning som avser det kosmetiska menet.