Blindtarmsinflammation. Brusten blindtarm. Resursbrist. PV 3/2022
Blindtarmsinflammation. Brusten blindtarm. Resursbrist. PV 3/2022
Händelseförloppet
Patienten uppsökte hälsostationen för vård på grund av magsmärtor som börjat kvällen innan. Vid palpation av buken konstaterades ömhet till höger i mellersta och övre delen av buken. Man bedömde att patientens allmäntillstånd var bra. Som diagnos vid det första besöket antecknade man icke specificerad smärta i buken. Man bedömde att det inte var frågan om en tydlig symtombild för akut buk och beslutade att följa upp situationen.
Patienten uppsökte sjukhusets jour ännu samma kväll. Smärtan hade lokaliserat sig i nedre delen av buken till höger. På grund av ringa fynd vid den kliniska undersökningen ansåg man att det inte var motiverat att göra en jourmässig kirurgisk bedömning. Patienten skrevs ut på natten och resultaten av laboratorieproven meddelades ännu till patienten per telefon. Patienten uppmanades att kontakta den egna hälsostationen följande dag.
Patienten kom till hälsostationen på nytt följande dag. Hen hade fortfarande samma smärtor till höger i nedre delen av buken. Smärtan kändes när patienten hostade, gick och tog djupa andetag. Patienten frös och hade illamående. Infektionsvärdet CRP var något förhöjt och patienten hade feber. Det fanns tydlig ömhet på höger sida i nedre delen av buken i blindtarmsområdet och provokationstesten för blindtarmsinflammation var positiva. Patienten remitterades till centralsjukhusets jour med diagnosen akut blindtarmsinflammation.
Patienten anlände till centralsjukhuset på eftermiddagen och blev undersökt av läkare cirka tre och en halv timme senare. Patienten sattes i operationskön som brådskande jouroperation på grund av misstanke om blindtarmsinflammation. På grund av att uppvakningens vårdplatser var fullsatta, övervägde man att flytta patienten till ett annat sjukhus. Eftersom en flytt till ett annat sjukhus dock inte skulle ha påskyndat operationen, avstod man från att flytta patienten. Patienten opererades 19 timmar efter att hen hade skrivits in på sjukhuset. Vid operationen konstaterade man att blindtarmen hade brustit.
Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen
Patientförsäkringscentralen ansåg att de undersökningar och den vård som hade utförts på hälsostationen och hälsovårdscentralens jour var medicinskt motiverade och att de utfördes enligt gängse vårdpraxis. Jourremissen till den specialiserade sjukvården gjordes på korrekt sätt. Centralen ansåg att det till denna del inte var frågan om en ersättningsgill patientskada.
För centralsjukhusets del konstaterade centralen att ett dröjsmål i vården som beror på begränsade resurser inom hälso- och sjukvården inte ersätts som en patientskada. Centralen ansåg att man i vården har handlat enligt de resurser som var tillgängliga vid vården. Centralen bedömde att perforationen i blindtarmen sannolikt inte orsakades av dröjsmålet i vården. Centralen ansåg att det inte var frågan om en personskada som ska ersättas med stöd av bestämmelserna i patientskadelagen.
Begäran om rekommendation till avgörande
Patienten var missnöjd med centralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.
NÄMNDENS REKOMMENDATION
Bestämmelse som ska tillämpas
Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.
Bedömning av vårdens korrekthet
Gällande den vård som gavs på hälsovårdscentralen och sjukhuset bedömde nämnden att uppföljning med hänsyn till symtomen och undersökningsfynden kan anses vara godtagbar. Nämnden bedömde att jourremissen till centralsjukhuset utfärdades i rätt tid och ansåg att diagnosen på blindtarmsinflammation inte fördröjdes på hälsovårdscentralen eller sjukhuset.
Gällande den vård som gavs på centralsjukhuset konstaterade nämnden utifrån den utredning som erhölls från sjukhuset att operationen av patienten inte kunde genomföras inom de önskvärda 8–12 timmarna på grund av rusning och knapphändiga resurser.
Enligt beredningen av patientskadelagen (RP 91/1998 rd, s. 22–23) ska betydelsen av de resurser som fanns tillgängliga beaktas vid bedömningen av huruvida skadan hade kunnat undvikas. Om till exempel en operation har flyttats fram på grund av mera brådskande operationer eller att en patient i övrigt har blivit tvungen att köa till en operation och detta orsakar patienten en skadlig påföljd är det fråga om begränsade resurser och inte ens en erfaren kirurg skulle ha kunnat verka så att påföljden kunde ha undvikits. När den skadliga påföljd som drabbat patienten beror på en resursbrist uppkommer ingen rätt till ersättning.
Nämnden konstaterade att det utifrån utredningarna inte var möjligt att avgöra i vilket skede blindtarmen hade brustit. Nämnden ansåg att det var möjligt att blindtarmen hade brustit medan patienten väntade på operation på centralsjukhuset. Nämnden ansåg att dröjsmålet i operationen i detta fall var en följd av en sådan resursbrist som avses i beredningen av patientskadelagen. Därför var skadan till följd av dröjsmål i operationen inte ersättningsgill enligt patientskadelagen. Under väntetiden till operationen övervägde man också på ändamålsenligt sätt om patienten skulle flyttas för operation på ett annat sjukhus. Det var inte fråga om en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen.