Diagnostisering av meningeom och operationskanal. Nervskada. PV 16/2022
Diagnostisering av meningeom och operationskanal. Nervskada. PV 16/2022
Händelseförloppet
Patienten uppsökte vård på grund av försämrad hörsel på ena örat. I de underökningar som utfördes konstaterades kraftigt nedsatt hörsel på ena örat. Vid magnetundersökning av området kring hörselnerven konstaterades en halvcirkelformad tumör bakom hörsel- och balansnervens kanal (porus), som ansågs vara en godartad tumör från hörsel- och balansnervens celler (vestibulärt schwannom). Eftersom hörseln på det andra örat redan var kraftigt nedsatt beslutade man att göra en operation via hörselgången (translabyrintär operation).
Vid operationen öppnade man hörselgången och avlägsnade viskös vävnad som passade in på meningeom (en godartad tumör som utgår från hjärnhinnorna). Det verkade som om tumören hade avlägsnats vid operationen.
Efter operationen uppkom svindel och partiell förlamning av vänster ansiktsnerv, och dessutom gick hörseln på ena örat förlorad.
Cirka 1,5 år efter operationen gjorde man en magnetundersökning av patientens huvud, där man på klippbenets bakre yta såg en tumör utanför hjärnvävnaden. Vid kontrollbesöket bedömde man att patienten från första början hade haft ett meningeom på klippbenet, där man konstaterade långsam tillväxt jämfört med föregående avbildningsundersökning.
Man beslutade att göra en operation för avlägsnade av meningeomet via bakre skallgropen, dvs. via en retrosigmoidal operationskanal. Man konstaterade att tumören fanns på klippbenets bakre yta och sträckte sig till området i närheten av hörselnervens kanalmynning. Tumören avlägsnades i sin helhet. Patienten återhämtade sig från operationen utan nya neurologiska symtom.
Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen
Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut, att tolkningen av magnetundersökningen av huvudet inte var korrekt, utan att man i radiologutlåtandet också borde ha framlagt ett eventuellt meningeom. Centralen bedömde att den förlamning av ansiktsnerven, svindeln och balanssvårigheterna som uppkom efter operationen sannolikt hade orsakssamband med den genomförda åtgärden. Känselbortfallet i kinden var sannolikt en följd av en partiell störning i trillingnerven (trigeminus). Total dövhet uppkom också på ena örat i samband med åtgärden.
Enligt centralens uppfattning skulle det i fråga om möjligheterna att avlägsna tumören ha varit lika motiverat att använda ett neurokirurgiskt tillvägagångssätt som det som skedde via örat. Den kraftigt nedsatta hörseln på örat hade talat för en operation via örat, och operationen via örat var också mindre ansträngande för patienten och innebar färre risker. Centralen ansåg att det var sannolikt att även en operation via en neurokirurgisk kanal skulle ha varit förknippad med samma risker gällande ansiktsnerven, trillingnerven och balansnerven som den operation som utfördes via örat. Den felaktiga diagnos som föregick operationen hade därmed sannolikt ingen betydelse för behandlingens slutresultat. Eftersom både en tumör från hörsel- och balansnerven och meningeom är godartade tumörer, hade tumörens typ (histologisk diagnos) sannolikt ingen inverkan till exempel på hur brådskande operationen var.
Enligt centralens bedömning var operationen motiverad och dess genomförande korrekt, och de komplikationer som uppkom skulle i detta fall inte ha kunnat undvikas. Komplikationerna orsakades inte av felaktigt eller bristfälligt genomförande. Det var inte fråga om en ersättningsgill patientskada.
Begäran om rekommendation till avgörande
Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.
NÄMNDENS REKOMMENDATION
Bestämmelse som ska tillämpas
Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.
Bedömning av vårdens korrekthet
Enligt nämndens bedömning kunde man i den första magnetundersökningen av huvudet konstatera ett tumörfynd med en diameter på cirka 10 mm bakom vänstra hörsel- och balansnervens kanal (porus) och som var fäst vid hårda hjärnhinnan/klippbenet. Den låg tydligt bakom hörsel- och balansnerven och utgick inte från dessa strukturer. Tumören passar radiologiskt in på ett meningeom och inte på ett schwannom.
Eftersom det radiologiska fyndet mer sannolikt tydde på ett meningeom än ett schwannom, skulle det ha varit motiverat att vid operationen närma sig tumören via bakre skallgropen (retrosigmoidalt) och inte via hörselgången (translabyrintärt). En operationskanal via hörselgången leder nästan utan undantag till definitiv förlust av hörseln på ifrågavarande öra.
Enligt nämndens bedömning är operationsmetoder både via bakre skallgropen och hörselgången förknippade med risk för skador på ansiktsnerven, trillingnerven och balansnerven. Det är möjligt att patienten skulle ha orsakats en nervskada, även om operationen redan i det första skedet hade utförts via bakre skallgropen längs den retrosigmoidala kanalen. Eftersom man dock efter den andra operationen inte konstaterade nya nervskador, ansåg nämnden att det var sannolikt att om man redan i första skedet hade utfört operationen via bakre skallgropen, så skulle man sannolikt ha undvikit skador på ansiktsnerven, trillingnerven och balansnerven i samband med åtgärden. Patienten hade redan före operationen kraftig hörselnedsättning på ena örat och därmed skulle behovet av hörapparat sannolikt inte ha undvikits.
Nämnden konstaterade att om den tumör som passade in på ett meningeom hade avlägsnats redan vid den första operationen, så skulle den andra operationen sannolikt inte behövts. Enligt nämndens uppfattning var det frågan om en ersättningsgill personskada enligt patientskadelagen. Nämnden rekommenderade att Patientförsäkringscentralen skulle bedöma den personskada som orsakades patienten vid operationen via hörselgången och betala ersättning enligt patientskadelagen för den personskada som uppkom i samband med åtgärden.