Förträngning av ryggradskanalen. Operation för dekompression av nervrötter. Fortgående symtom. PV 19/2022

Förträngning av ryggradskanalen. Operation för dekompression av nervrötter. Fortgående symtom. PV 19/2022

Patienten hade genomgått flera operationer i ländryggsområdet tidigare och led till följd av detta av ett fortgående neuropatiskt smärttillstånd i nedre extremiteten. I samband med undersökningar på grund av symtom i övre extremiteterna konstaterade man kraftig diskdegeneration (åldersförändringar i disken) på två kotnivåer och spondylos (en form av artros i ryggraden) i halsryggraden. I halsryggraden fanns också förträngning av ryggradskanalen och rotkanalerna. Man remitterade patienten för vård och behandling till universitetssjukhuset, där man utifrån undersökningsfynden och symtombilden bedömde att det var frågan om kompression av nervrötter i halsryggraden.  Patienten sattes i operationskö och på grund av besvärliga smärtor påskyndades operationen också.

Man utförde dekompression av nervrötter på en kotnivå i patientens halsryggrad. Vid poliklinikbesöket efter åtgärden berättade patienten om fortgående brännande smärtor och beröringskänslighet i fingerområdet i övre extremiteten. Smärtsymtomet krävde kraftig medicinering med opioider. Patienten genomgick en ny magnetundersökning och ENMG (undersökning av nervbanor och elektrisk aktivitet i muskler). Vid magnetundersökningen av halsryggraden kunde man ännu se kraftig diskdegeneration i halsryggraden på kotnivån ovanför den opererade nivån. I ENMG (undersökning av nervbanor och elektrisk aktivitet i muskler) konstaterades närmast följdtillstånd av rotskada på den opererade kotnivån.

Man utförde en ny operation på patienten för dekompression av nervrötter bakifrån. Efter operationen blev området med smärtor och avvikande hudkänsel ännu större.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg att det inte var frågan om en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen. Centralen ansåg att den förvärrade symtombild som uppkom efter de operativa behandlingarna är en följd som det alltid finns risk för i samband med behandlingen och som inte kunde undvikas trots att behandlingen genomfördes korrekt.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med centralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS AVGÖRANDE

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Nämnden ansåg att den operation som utfördes framifrån för dekompression av nervrötter i halsryggraden var motiverad. Trots att förträngning konstaterades på två nivåer före operationen, tydde de kliniska symtomen främst på den nedre nivån.  Enligt nämndens bedömning var dekompression i det mellanrum som orsakade symtom motiverat. Nämnden konstaterade att en mer omfattande åtgärd i två mellanrum är förknippad med större risker, även om detta eventuellt skulle kunna förebyggas med en annan separat operation senare när förslitningsförändringarna har framskridit. Nämnden ansåg att åtgärdens omfattning var korrekt. Nämnden bedömde att operationen utfördes med en etablerad operationsmetod och tekniskt korrekt. Vid åtgärden uppnåddes utifrån operationsjournalen och de kontrollbilder som togs efter operationen den professionella standard som krävs av en erfaren specialistläkare inom neurokirurgi.

Nämnden konstaterade att om man genom operation framifrån för dekompression av nervrötter i halsryggraden inte uppnår det önskade operationsresultatet och man radiologiskt kan misstänka att nervrötter fortfarande är i kläm, är en alternativ metod att dekomprimera nervrötter bakifrån, foraminotomi. Nämnden ansåg att reoperationen var motiverad för lindring av symtomen.

I patientens fall ledde behandlingen inte till önskat resultat och man kunde inte heller med den nya åtgärden korrigera situationen. De valda behandlingsåtgärderna var enligt nämndens bedömning adekvata utifrån de uppgifter som fanns tillgängliga vid behandlingstidpunkterna. Nämnden ansåg att det var sannolikt att de förvärrade symtomen i samband med den andra operationen med mycket stor sannolikhet var en följd av operationen och att de berodde på nödvändig hantering av vävnader i trånga förhållanden under operationen. Nämnden bedömde att den förvärrade symtombilden inte kunde undvikas trots att behandlingen utfördes korrekt. Det var till denna del inte frågan om en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen.