Förträngning av ryggradskanalen. Operation. Radikulära symtom och rörelseproblem i nedre extremiteterna. PV 54/2022
Förträngning av ryggradskanalen. Operation. Radikulära symtom och rörelseproblem i nedre extremiteterna. PV 54/2022
Händelser
Patienten hade i många år lidit av ryggsmärtor som småningom blev värre. Dessutom uppkom avföringsläckage och urineringssvårigheter samt domningssymtom i nedre extremiteterna. Dåliga dagar blev benen slappa och ostadiga. Patienten genomgick magnetundersökning (MRI), där man konstaterade kraftig förträngning i på en nivå i ländryggen och en något lindrigare förträngning på en lägre nivå i ländryggen.
På grund av symtomen och fynden utförde man en operation där man via ett centralt snitt frilade en ländkotas taggutskott på båda sidorna och avlägsnade taggutskottet varefter man fortsatte från mittlinjen till ryggradskanalen. På höger sida konstaterades läckage av hjärn-ryggmärgsvätska. Dessutom konstaterade man ett hål i säcken av hårda ryggmärgshinnan och en utbuktning av nervflätan utanför hårda ryggmärgshinnan. Hålet i hårda hinnan lappades med stygn. Därefter utförde man en utvidgning av ryggradskanalen genom att avlägsna extra ben och bindväv. Man konstaterade att den centrala ryggradskanalen och nervrötterna var fria. Man utförde ännu en lokal steloperation i operationsområdet på nivån för de ifrågavarande fasettlederna genom att flytta ben från det avlägsnade taggutskottet. Som fortsatt behandling planerades stödkorsett i tre månader.
Efter operationen förekom fortfarande smärtor och domningar i nedre extremiteterna och urineringsproblem. Patienten hade dock inte urininkontinens och slutarmuskelns styrka i ändtarmsmynningen konstaterades vara bra. Man konstaterade att extensionskraften (förmågan att sträcka ut) saknades i patientens 1-tår. Vid ENMG-undersökning (undersökning av nervbanor och elektrisk aktivitet i muskler) konstaterades fynd som passade in på retning av nervstrukturer, som var värst kring nervrot L5. Vid MRI-undersökning konstaterades fortfarande lindrig förträngning i ryggradskanalen på den opererade nivån. Vänster rotkanal L5 var förträngd, liksom den var i den undersökning som gjordes redan före operationen. Nya operationer ansågs inte behövliga.
Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen
Patienten ansökte om ersättning från patientförsäkringen.
Patientförsäkringscentralen ansåg att operationen för utvidgning av ryggradskanalen var motiverad och att åtgärden genomfördes korrekt. Den skada som uppkom i hårda hinnan var enligt centralen en eventuell följd som det alltid finns risk för samband med behandlingen och som inte kunde undvikas trots att behandlingen genomfördes korrekt. Enligt centralen orsakades en del av symtomen av störningar i rötter på lägre nivåer än operationsområdet. Utifrån detta ansåg man att det inte var frågan om en patientskada.
Begäran om rekommendation till avgörande
Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.
NÄMNDENS REKOMMENDATION
Bestämmelse som ska tillämpas
Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.
Bedömning av vårdens korrekthet
Nämnden ansåg att operationen genomfördes enligt gängse vårdpraxis, varvid operationsområdet frilades vid kotornas mittlinje och den förträngning som hade konstaterats vid avbildningsundersökningar utvidgades i två kotmellanrum på båda sidorna med hjälp av mikroskop. Det är allmänt godkänt att man i denna typ av situationer försöker avlägsna hotande cauda equina-symtom och det är inte nödvändigt att ingripa i de så kallade mest laterala förträngningarna, som i detta fall hade konstaterats vid magnetundersökning vid nervrot L5. Enligt bedömningen utifrån de tillgängliga utredningarna fanns det inte symtom som tydde på förträngning av den ifrågavarande nervroten. Sålunda var operationens omfattning adekvat.
Vid denna typ av operationer är bristning i ryggradskanalens hårda hinna en komplikation som det alltid finns risk för. Enligt nämndens uppfattning skulle den inte heller i detta fall ha kunnat undvikas genom ett annat förfarande. Enligt bedömning utifrån operationsjournalen uppkom inga egentliga skador på nervflätan och hålet i ryggradskanalens hårda hinna lappades på korrekt sätt. Den helhetsmässiga bedömningen är att i det tekniska genomförandet av operationen uppnåddes den standard som krävs av en specialistläkare i ortopedi och traumatologi.
Patientens symtom var redan före operationen smärtor som strålade ner i benen och domningar. Enligt handlingarna led patienten dessutom av urinerings- och avföringsproblem vilket tydde på hotande cauda equina-syndrom (kompressionssymtom från ändsektionen av ryggradskanalen). Det är alltid möjligt att den ifrågavarande typen av symtom inte korrigeras trots korrekt kirurgisk behandling. Nämnden ansåg att det var sannolikt att de nuvarande symtomen i nedre extremiteterna åtminstone i huvudsak är förknippade med den underliggande ryggsjukdomen och att nuvarande situation sannolikt inte skulle ha kunnat undvikas genom ett annat förfarande vid operationen. Det är inte sannolikt att den bristning i ryggradskanalens hårda hinna som orsakades vid operationen skulle ha orsakat patientens nuvarande symtom.
Nämnden rekommenderade inte skadeersättning.