Inklämd (inkarcererad) hemorrojd. Ändtarmsframfall. PV 7/2022

Inklämd  hemorrojd. Ändtarmsframfall  PV 7/2022

Händelseförloppet

Patienten uppsökte universitetssjukhuset på efternatten på grund av att en del av ändtarmen och hemorrojder kommit ut genom ändtarmsöppningen i samband med avföring samt samtidig riklig blödning. Vid första hjälpen bedömde sjukskötaren vårdbehovet utan att undersöka patienten och utan att göra anteckningar i journalhandlingen. Efter konsultation av jourläkaren skrevs patienten ut från sjukhuset och uppmanades att uppsöka den egna hälsostationen.

Följande morgon uppsökte patienten hälsostationen, där man konstaterade en stor blodig utbuktning utanför ändtarmsmynningen. Patienten remitterades jourmässigt för fortsatt vård på centralsjukhuset, där hen genomgick en jouroperation. Vid operationen konstaterades inklämd (inkarcererad) hemorrojd och ändtarmsframfall (rektal prolaps). Framöver utvecklades förträngning av ändtarmen hos patienten, vilket har krävt nya åtgärder.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Centralen ansåg i sitt ersättningsbeslut, att vårdbehovet kunde ha bedömts redan när patienten kom till första hjälpen vid universitetssjukhuset på efternatten. Patienten uppsökte dock samma dag hälsostationen, där hen undersöktes. Enligt centralens bedömning fördröjdes bedömningen av vårdbehovet och diagnostiseringen av sjukdomen med cirka tre timmar.

Centralen ansåg att den vård som patienten fick på centralsjukhuset var medicinskt motiverad och att den genomfördes korrekt. Dröjsmålet i vården på tre timmar inverkade enligt centralens bedömning inte på valet av vårdlinje eller vårdens slutresultat. Centralen konstaterade att ärrstriktur i ändtarmen är en följd som är förknippad med kirurgisk behandling av hemorrojder, som inte alltid går att undvika trots att behandlingen utförs korrekt eller med ett annat förfarande. Patientens långvariga symtom och behovet av tilläggsåtgärder var inte heller en följd av det dröjsmål i vården på tre timmar som skett. Centralen ansåg att det inte var fråga om en ersättningsgill personskada enligt patientskadelagen.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med centralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

När patienten på efternatten uppsökte vård vid första hjälpen bedömde sjukskötaren vårdbehovet utan att undersöka patienten. Sjukskötaren konsulterade jourläkaren per telefon. Enligt läkarens bedömning var det inte frågan om ett besvär som krävde nattjour, utan patienten skulle genast på morgonen kontakta den egna läkaren. Inga anteckningar om besöket gjordes i journalhandlingarna.

Enligt den utredning som nämnden har fått fanns det en anvisning på samjouren om att man för patienter som hänvisats till annan vård ska fylla i en separat vårdhänvisningsblankett, som innehåller orsaken till och tidpunkten för ankomsten till första hjälpen samt vart patienten har hänvisats och av vem samt om en läkare har konsulterats. I patientens fall upprättades ingen vårdhänvisningsblankett.

Nämnden ansåg att bedömningen av vårdbehovet var bristfällig, eftersom man inte gjorde behövliga kliniska undersökningar på patienten, utifrån vilka man kunde ha hänvisat patienten för fortsatt jourmässig vård. Anteckningar om vårdhänvisningen gjordes inte heller i journalhandlingen enligt anvisningarna.

Enligt nämndens bedömning fördröjdes patientens besök på läkarens mottagning med cirka tre timmar. Därför fördröjdes också den operativa behandlingen med cirka tre timmar. Även utan dröjsmålet skulle vården ha varit ungefär likadan som den som nu gavs och dröjsmålet inverkade sannolikt inte på slutresultatet av vården. Nämnden konstaterade att ärrbildning som stör tarmtömningen alltid är en möjlig komplikation efter en hemorrojdoperation.

I regeringens proposition om patientskadelagen (RP 91/1998 rd) konstateras att man som en obetydlig skada anse en skada som medicinskt sett är obetydlig. En skada är således inte obetydlig t.ex. när den har orsakat ett bestående men som kan konstateras medicinskt. I regeringens proposition konstateras också att en skada anses obetydlig enligt den nuvarande ersättningspraxisen om de kostnader som orsakas av skadan understiger 1 000 mark (ca 170 euro).

Nämnden konstaterade att man enligt nämndens uppfattning, i enlighet med praxis för tillämpning av patientskadelagen vid tidpunkten för avgörandet, kan betrakta skadan som obetydlig om skadan är medicinskt sett obetydlig och de kostnader som orsakas patienten understiger 200 euro. Då betalas ingen ersättning.

Dröjsmålet orsakade patienten extra tillfälligt men på grund av smärtor och obehag. Med hänsyn till dröjsmålets varaktighet, kan den skada som orsakades av dröjsmålet enligt nämndens uppfattning i detta fall betraktas som en sådan obetydlig skada som avses i patientskadelagen.