Höftledsplastik. Lossning av sätesmuskelns fäste. PV 36/2022

Höftledsplastik. Lossning av sätesmuskelns fäste. PV 36/2022

Patienten genomgick en höftledsplastik (höftprotesoperation) på grund av höftledsartros som hade konstaterats i avbildningsundersökningar och som orsakade svåra symtom. Operationen utfördes med s.k. Hardangers snitt (snitt framifrån). Vid operationen konstaterades en inflammationsreaktion (ledhinneinflammation, synovit), som bedömdes vara orsaken till smärtorna. Vid operationen lösgjordes muskelfästet och en benbit tillsammans med detta i stora trokanterområdet. Benet verkade mjukt. I slutet av operationen fixerades muskelfästet och benbiten på nytt. På de röntgenbilder som togs efter operationen var ledproteskomponenternas läge bra.

Smärtorna i höften ökade cirka en vecka efter operationen när patienten utförde rörelseövningar för höften. På röntgenbilderna var ledproteskomponenternas läge bra. Patienten hade dock fortsatt bensmärtor och ryggsmärta som strålade ner i benet. Cirka en månad senare hördes en knäppning när patienten böjde sig och därefter fick patienten smärtor i ryggen och benet. Patienten upplevde svaghet i benet och att benet gav vika. Vid röntgenundersökning av benet konstaterades en lös benbit i området kring stora trokantern (yttre benutskottet på lårbenet). Patienten genomgick en operation, där man konstaterade att benbiten hade lossnat från sin plats och att muskelfästet i den mellersta sätesmuskeln hade lossnat. Benbiten och muskelfästet fixerades på nytt.

Senare misstänkte man att fästet hade lossnat på nytt, men fynden vid en magnetundersökning tydde inte på detta.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg, att det inte är frågan om en personskada som ersätts av patientförsäkringen. Operationen var en medicinskt motiverad åtgärd och muskelfästet fixerades på adekvat sätt med stygn som gick via benkanaler. Enligt centralens bedömning genomfördes åtgärden korrekt och bristningen i muskelfästet efter höftledsplastiken och den bristning i området som skedde efter reoperationen kunde i detta fall inte undvikas. Enligt centralens uppfattning orsakades komplikationen inte av felaktigt eller bristfälligt genomförande.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS AVGÖRANDE

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Nämnden ansåg att höftledsplastiken var en motiverad åtgärd i enlighet med gängse vårdpraxis. Nämnden ansåg att den s.k. Hardingers teknik som användes och valet av operationsmetod var godtagbara i patientens fall.

Vid Hardingers snitt öppnas höftleden framifrån vid övre delen av lårbenet. Då måste man lösgöra muskelfibrer i främre delen av mellersta sätesmuskeln från lårbenets stora trokanter. I slutet av operationen fäster man den lösgjorda delen på nytt i lårbenet. I detta fall lösgjorde man mellersta sätesmuskelns fäste genom att ta loss den benbit som muskeln var fäst vid. Utifrån operationsjournalen fixerades benbiten och muskelfästet på sin plats på nytt i slutet av operationen på korrekt sätt. Trots detta gled benbiten från sin plats och muskelfästet lossnade. Nämnden konstaterade att bristningen i fästet och den påföljande försämringen av sätesmuskelns funktion sannolikt inte kunde undvikas i detta fall, trots att höftledsplastiken genomfördes korrekt. Nämnden ansåg att den professionella standard som krävs av en erfaren specialistläkare inom ortopedi och traumatologi uppnåddes vid höftledsplastiken. Det var inte frågan om en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen.