Ruptur i knäets menisk. Indikation för operation. PV 1/2026

Ruptur i knäets menisk. Indikation för operation.

En patient i övre 40-årsåldern hade känt ett knäpp i knät i samband med motion. Därefter hade knät varit smärtsamt och uppvisat svullnadssymtom. Fysioterapi hade tillfälligt lindrat symtomen. Cirka två månader efter symtomdebuten utfördes en artroskopisk operation av knät, där en partiell resektion av menisken gjordes. Efter ingreppet fortsatte smärtsymtomen.

Handläggningen av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg att det inte fanns tillräckliga medicinska grunder för den artroskopiska operationen av vänster knä. Det var fråga om en degenerativ meniskruptur och enligt nuvarande vetenskaplig evidens kan en partiell meniskresektion sannolikt inte ge bättre resultat än konservativ behandling.

Begäran om rekommendation till avgörande

Den läkare som utfört ingreppet var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och begärde nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

Tillämplig bestämmelse

Enligt 23 § 1 mom. 1 punkten i patientförsäkringslagen (948/2019) betalas ersättning för personskada om det är sannolikt att skadan har orsakats av undersökning, vård eller annan motsvarande behandling eller av försummelse av sådan, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, vårdat eller i övrigt behandlat patienten på ett annat sätt och därigenom sannolikt undvikit skadan.

Bedömning av vårdens ändamålsenlighet

Vid den magnetundersökning som utfördes före ingreppet konstaterades bland annat en flikformad ruptur i den mediala menisken.

Nämnden ansåg att rupturen i den mediala menisken sannolikt var degenerativ. Enligt God medicisk praxis- rekommendationerna, rekommenderas i regel inte kirurgisk behandling i en situation som den aktuella, utan den primära behandlingsformen är konservativ behandling. Vårdrekommendationen är en allmän anvisning vars lämplighet och användbarhet läkaren bedömer individuellt utifrån sin utbildning och yrkesskicklighet för patientens bästa. Avvikelser från rekommendationerna kan i praktiken ibland vara nödvändiga. Enligt nämndens uppfattning ska patienten informeras om eventuella avvikelser från God medicinsk praxis-rekommendationer. Grunderna för valet av behandlingsmetod ska också dokumenteras noggrant i patienthandlingarna.

Även vid behandling av meniskrupturer i knät kan det i vissa fall finnas skäl att avvika från den behandlingslinje som rekommenderas i God medicinsk praxis. Innan kirurgisk behandling av en meniskruptur i knät genomförs är det dock motiverat att först genomföra en tillräckligt lång och effektiv rehabilitering. Innan man beslutar om operation ska grunderna för valet av behandlingsmetod dokumenteras i patienthandlingarna, och patienten ska även informeras om operationens förväntade nytta och risker.

I detta fall hade patienten en lång historia av fysisk aktivitet. Rehabiliteringen hade pågått endast omkring två månader innan beslut fattades om operation. Enligt patientjournalen hade fysioterapin gett tillfällig lindring av symtomen, även om tillståndet å andra sidan hade förvärrats i samband med det första besöket. I patientjournalen nämndes patientens fysiskt aktiva livsstil, men enligt nämndens bedömning framkom det inte någon sådan särskild omständighet som skulle ha motiverat operation i detta fall efter en så kort rehabiliteringsperiod. Eftersom orsaken till meniskrupturen sannolikt var en degenerativ utveckling i knät kunde orsaken till rupturen inte heller avlägsnas genom operation.

Nämnden ansåg att Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut var korrekt.