Refluxsjukdom. Operativ behandling. Förträngning i matstrupen operationsindikation. PV 4/2022

Refluxsjukdom. Operativ behandling. Förträngning i matstrupen operationsindikation. PV 4/2022

Händelser

Patienten genomgick en endoskopisk operation (titthålsoperation) på grund av symtom på refluxsjukdom (fundoplikation dvs. en operation där den översta delen av magsäcken sys kring nedre delen av matstrupen som en slags manschett) och fixering (hiatorraphia).

Patienten hade lidit av refluxsymtom, främst uppstötning av magsäcksinnehåll i munnen när hen böjde eller ansträngde sig (regurgitation) i många års tid före operationen. Patienten hade redan under en längre tid som medicinering använt protonpumpshämmare (esomeprazol 40 mg/dygn) samt läkemedel mot halsbränna. Man hade tidigare utfört gastroskopi av patientens matstrupe och magsäck där man hade konstaterat utvidgad matstrupsöppning i diafragma (hiatus) och diafragmabråck.

Efter operationen hade patienten sväljsvårigheter. Vid endoskopisk undersökning av magsäcken (gastroskopi) konstaterades en förträngning i fundoplikationsmanschetten. Flera utvidgningar av förträngningen och insättningar av stenter i matstrupen gjordes på patienten. Cirka ett år efter den första operationen togs fundoplikationsmanschetten bort. 

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut, att den operation (fundoplikation) som gjordes på patienten på grund av symtom på refluxsjukdom var medicinskt motiverad. Enligt centralens bedömning genomfördes åtgärden i enlighet med gängse vårdpraxis. Centralen konstaterade att de symtom som sammanväxningarna och de symtom som dessa orsakade i åtgärdsområdet alltid är möjliga följder av operationer, som inte kunde ha undvikits trots korrekt behandling. Centralen konstaterade att det är möjligt att det resultat som eftersträvas med en behandling inte uppnås trots korrekt förfarande. Då är det inte frågan om en ersättningsgill patientskada.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av huruvida operativ behandling var motiverad

Patienten kom till sjukhuset på grund av halsbränna och uppstötning av maginnehåll i munnen (regurgitation) i flera års tid. Patienten var rätt ung och hade enligt tillgängliga utredningar inga andra sjukdomar. Patienten hade lindrig övervikt. Patienten hade redan under en längre tid använt protonpumpshämmare (esomeprazol 40 mg/dygn) samt läkemedel mot halsbränna. I journalhandlingarna fanns inga anteckningar om icke-operativ behandling utöver läkemedelsbehandlingen. Patienten hade tidigare genomgått endoskopisk undersökning av matstrupen och magsäcken.  

Enligt de tillgängliga utredningarna hade patienten inte fått livstilshandledning före den operativa behandlingen och mätning av pH-värdet i 24 timmar (manometri) hade inte utförts som en undersökning före operationen och gastroskopin hade inte utförts på nytt.  Enligt nämndens bedömning skulle det före operativ behandling på en ung person som närmast led av regurgitationssymtom ha varit motiverat att ge intensiv livsstilshandledning och utföra de ovan nämnda undersökningarna.  Det skulle också ha varit möjligt att intensifiera läkemedelsbehandlingen. Utan heltäckande prövning av icke-operativ behandling och undersökningar som föregår operationen var operationen enligt nämndens bedömning inte motiverad eller i enlighet med gängse vårdpraxis.

Nämnden ansåg att det var sannolikt att man med icke-operativ behandling i tillräcklig grad skulle ha kunnat påverka patientens regurgitationssymtom och att man inte nödvändigtvis skulle ha behövt utföra operationen. Sväljsvårigheter eller förträngning av matstrupen skulle sannolikt inte ha utvecklats hos patienten utan operation. Det var frågan om en ersättningsgill personskada enligt patientskadelagen.