Revisionsoperation av periprotetisk fraktur. Infektion. Tolerabilitet. PV 11/2023

KORRIGERINGSOPERATION AV PERIPROTETISK FRAKTUR. INFEKTION. TOLERABILITET.

Händelseförloppet

Patienten genomgick en ledprotesoperation i höger höft 2014. Cirka två och en halv vecka efter operationen fick patienten en periprotetisk fraktur (i benet som omger ledprotesen) i den opererade höften till följd av en fallolycka. Efter korrigeringsoperationen av frakturen utvecklades ett tilltagande smärttillstånd i patientens högra ljumskområde, som också var förknippat med förhöjt CRP-värde. Över två månader efter operationen konstaterades bakterieväxt vid en ledvätskepunktion. Senare fortsatte smärtsymtomen och man konstaterade att ledprotesen hade lossnat. I bakterieodlingsproven växte återkommande samma bakterie. Man var tvungen att avlägsna den infekterade ledprotesen och i stället sätta in en spacer (en tillfällig antibiotikabehandlad ledprotes). Patienten fick ny antibiotikabehandling och med den avhjälptes infektionen och en ny ledprotes sattes in i höften. De bakterieprov som togs i samband med operationen var negativa. Efter operationen luxerade dock ledprotesen från sin plats två gånger och därför måste man byta ledprotesens kula. Ännu efter detta konstaterades vätskeansamling i operationsområdet.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut att den infektion som konstaterades hos patienten efter korrigeringsoperationen av frakturen sannolikt hade uppkommit i samband med behandlingen, men att den inte kunde undvikas trots att behandlingen utfördes korrekt. Enligt Centralens bedömning var konstaterandet och behandlingen av infektionen korrekt.

Centralen ansåg att den åtgärd som utfördes på patienten var förknippad med en infektionsrisk på över 2 procent och att infektionen därmed var förutsebar. Centralen bedömde att den sjukdom som behandlades skulle ha äventyrat arbets- och funktionsförmågan samt försämrat livskvaliteten om den inte hade behandlats. Centralen konstaterade att patienten hade vårdats på sjukhus på grund av infektionen, varvid patienten hade fått bland annat intravenös antibiotikabehandling, och dessutom hade man utfört en revisionsoperation i två steg.

Centralen ansåg att det var frågan om en infektion som patienten ska tåla och därför betalades inte ersättning till patienten från patientförsäkringen för den skada som infektionen orsakat.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS AVGÖRANDE

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 mom. 3 punkten i patientskadelagen (879/1998) betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av infektion som uppkommit i samband med undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd, om inte patienten ska tåla skadan med beaktande av hur förutsebar infektionen är, hur allvarlig den skada som uppkommit är, arten av och svårighetsgraden hos den sjukdom eller det handikapp som behandlats och vårdats samt patientens hälsotillstånd i övrigt.

Bedömning av huruvida infektionen var tolerabel

Nämnden ansåg att det var sannolikt att den infektion som konstaterades hos patienten hade uppkommit vid korrigeringsoperationen som gjordes på grund av den periprotetiska frakturen till följd av fallolyckan. Nämnden konstaterade att den ifrågavarande bakterien vanligen orsakar en infektion som framskrider rätt långsamt, vilket passar in på patientens symtombild.

All kirurgisk behandling är förknippad med infektionsrisk. Nämnden konstaterade att den allmänna infektionsrisken är låg vid ledprotesoperationer. I detta fall hade patienten vid tidpunkten för operationen allmänt kända faktorer som ökar infektionsrisken betydligt (underliggande sjukdom och läkemedelsbehandlingen av den). Dessutom var det frågan om en reoperation som gjordes inom en kort tid, varvid infektionsrisken alltid är högre än vid primäroperationen. När man beaktade de ifrågavarande individuella faktorerna, var den förutsebara infektionsrisken i samband med den åtgärd som utfördes på patienten enligt nämndens uppfattning över två procent. Infektionen var därmed förutsebar på det sätt som avses i patientskadelagen.

Beträffande svårighetsgraden för den skada som infektionen orsakade konstaterade nämnden att ledprotesinfektionen ledde till långvarig smärta i ljumsken och slutligen till att ledprotesen avlägsnades. Innan den nya ledprotesen sattes in fick patienten antibiotikabehandling i sex veckor, varav två veckor med intravenös behandling. Patienten vårdades på vårdavdelning i sammanlagt cirka sex veckor. Efter operationen luxerade ledprotesen ännu två gånger, varvid man måste byta ut ledprotesens kula.

Enligt patientens berättelse hade hen varit tvungen att använda stödhjälpmedel för att kunna röra sig ännu två år efter den operation som orsakade infektionen. Dessutom hade man konstaterat vätskeansamling i operationsområdet och man bedömde att den kunde ha orsakats av infektionen.

Nämnden konstaterade att en periprotetisk fraktur hade uppkommit hos patienten till följd av fallolyckan, och att den operation som gjordes för behandling av frakturen var nödvändig för att upprätthålla patientens rörelseförmåga.

Även andra tidigare sjukdomar konstaterades hos patienten vid tidpunkten för operationen. 

Beträffande bedömningen av huruvida infektionen var tolerabel konstaterade nämnden, att det i motiveringarna till regeringens proposition om ändring av patientskadelagen konstateras att en förutsebar infektion vad gäller svårighetsgraden måste vara sällsynt och överraskande för att skadan ska komma att ersättas utifrån en bedömning av vad en patient ska tåla (RP 91/1998, s. 24).

Patienten fick antibiotikabehandling i sex veckor på grund av infektionen och på grund av infektionen var man tvungen att avlägsna den infekterade ledprotesen genom operation, sätta in en tillfällig ledprotes (spacer) samt när infektionen hade lugnat ner sig sätta in en ny ledprotes. På grund av två luxationer av ledprotesen måste man byta ut ledprotesens kula. Patienten vårdades på sjukhus i sammanlagt cirka sex veckor. Man bedömde att infektionen eventuellt kan orsaka någon form av bestående funktionellt men hos patienten. Man bedömde dock att slutresultatet var bättre än det skulle ha varit utan operation.

När man beaktade den klart förhöjda infektionsrisken i samband med operationen i detta fall, var det enligt nämndens uppfattning inte frågan om en sådan ersättningsgill infektionsskada som avses i patientskadelagen.

Nämnden rekommenderade inte skadeersättning.