Vård.fallolycka. Assistans Olycksfall. PV 3/2023

VÅRD. FALLOLYCKA. ASSISTANS.

Händelseförloppet

Patienten hade 2019 kommit till sjukhuset för en operation i ögonområdet. Patienten hade hög ålder, flera andra sjukdomar, dålig syn och hörsel, och använde promenadkäpp som hjälpmedel när hen rörde sig. Patienten föll i sjukhusets korridor när hen skulle förflytta sig tillsammans med en sjukskötare från mottagningsenheten till en annan enhet för bedövning inför operationen. När händelsen inträffade rörde patienten sig utan stöd och hjälpmedel.

Till följd av fallolyckan uppkom en fraktur i övre delen av vänster lårben, som korrigerades med platta och vajer vid den operation som utfördes samma dag. Efter operationen flyttades patienten för fortsatt vård till hälsovårdscentralen, där patienten främst rörde sig med rullstol. När patienten skrevs ut hade hen återhämtat sig så att hen kunde röra sig med rollator.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut att det var frågan om ett olycksfall som uppkommit under vistelsen på en vårdinstitution och som inte hade direkt koppling till någon undersöknings- eller vårdåtgärd. Därför var det inte frågan om en ersättningsgill olycksfallsskada enligt patientskadelagen.

Enligt Centralens bedömning hade assistansen och övervakningen av patienten genomförts korrekt med hänsyn till patientens tillstånd vid tidpunkten för fallolyckan. Centralen ansåg att fallolyckan hade varit en plötslig och oförutsebar situation och att den inte hade kunnat undvikas trots korrekt förfarande. Eftersom patientens fallolycka inte berodde på brister i övervakningen eller assistansen, var det inte frågan om en ersättningsgill patientskada.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS AVGÖRANDE

Bestämmelser som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 mom. 1 punkten i patientskadelagen (879/1998) betalas ersättning för en personskada, om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikit skadan.

Enligt 2 § 1 mom. 4 punkten i lagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av olycksfall i samband med undersöknings- eller vårdåtgärd eller i samband med motsvarande åtgärd eller olycksfall under sjuktransport.

Händelsens koppling till vårdåtgärden

I regeringens proposition om ändring av patientskadelagen konstateras, att en skada som uppkommit genom olycksfall ska ersättas när olycksfallet uttryckligen är kopplat till en vårdåtgärd och en sådan risk i samband med denna, för vilken patienten inte skulle ha blivit utsatt annars. Endast sjukhusvistelse i sig leder alltså inte till att alla oavsiktliga skador som drabbar patienten där blir ersättningsgilla. Även vid sådana här olycksfall som inte är kopplade till vård ska man dock normalt bedöma om de skulle ha kunnat undvikas om övervakningen av patienten hade genomförts i enlighet med kompetensen hos en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården (RP 91/1998 rd., s 25).

Nämnden konstaterade att patienten hade fallit i sjukhusets korridor när hen förflyttade sig för bedövning förknippad med operationen från mottagningsenheten till en annan enhet. Det var frågan om ett olycksfall, som inte direkt hänförde sig till en undersöknings- eller vårdåtgärd eller någon annan motsvarande åtgärd på det sätt som förutsätts i patientskadelagen. Därmed var det frågan om ett olycksfall där den personskada som orsakats inte ersätts med stöd av bestämmelserna om olycksfall i patientskadelagen.

Bedömning av huruvida assistansen och övervakningen i samband med vården var korrekt

Nämnden konstaterade utifrån den utredning som framgår av handlingarna att patientens rörelseförmåga på grund av åldern och underliggande sjukdomar var nedsatt redan före fallolyckan, vilket också berättar om behovet av att använda promenadkäpp som hjälpmedel. Dessutom orsakade sannolikt den fasta som föregick operationen samt dålig sömn och oro natten före svaghet hos patienten på operationsdagen. Med hänsyn till dessa omständigheter borde man enligt nämndens åsikt ha låtit patienten använda sitt hjälpmedel vid överflyttningen eller så borde man ha flyttat patienten med rullstol för att säkerställa en säker färd. Genom detta förfarande skulle man sannolikt ha kunnat undvika fallolyckan och den påföljande lårbensfrakturen.

Det var frågan om en ersättningsgill personskada enligt patientskadelagen.