Användning i trafik. Eldsvådan. Släpvagn som användes till att röka fisk.

Användning i trafik

LV 19/1965

Plenum 25.9.2020

Frågan i fallet gällde huruvida eldsvådan i en affärsfastighet var en följd av användning av ett fordon i trafik. När eldsvådan började stod fordonet parkerat i affärsfastighetens omedelbara närhet; syftet var att röka och sälja fisk. Branden började antingen med en gnista från rökningsanordningen eller med hettan som anordningen alstrade. Nämnden ansåg att fordonet vid skadetidpunkten användes för en verksamhet som är sådan att skadesituationer som den orsakar inte är avsedda att täckas från trafikförsäkringen. 

UPPGIFTER OM HÄNDELSEFÖRLOPPET

En affärsfastighet förstördes vid en eldsvåda som fick sin början i och med en släpvagn som användes till att röka fisk. Släpvagnen stod parkerad i affärsfastighetens omedelbara närhet på ett köpcentrums gårdsplan; syftet var att röka och sälja fisk. Hettan som alstrades i rökningsanordningen på släpvagnen eller en gnista som flög iväg från anordningen gjorde att affärslokalens tak fattade eld.

Försäkringsbolaget A som hade beviljat en trafikförsäkring för släpvagnen bestred det återvinningsyrkande som framställts av det försäkringsbolag som hade betalat ersättningar från fastighetsförsäkringen. A ansåg att syftet med trafikförsäkringen inte är att ge skydd i situationer av nämnda slag. Det var inte fråga om en skada som ersätts från trafikförsäkringen.

I sin anhållan om utlåtande begärde det försäkringsbolag som hade betalat ersättningar från fastighetsförsäkringen att nämnden skulle bekräfta att byggnadsbrandskadan hade orsakats av fordonets användning i trafik och att A var skyldigt att ersätta skadan från den trafikförsäkring som hade beviljats för fordonet.

NÄMNDENS UTLÅTANDE

Tillämpliga bestämmelser

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (460/2016) innehåller lagen i fråga bestämmelser om ersättning för person- och sakskador som orsakas av användning av motorfordon i trafik.

Ett motorfordon är inte i trafik i den bemärkelse som avses i denna lag när

1) det på en plats utanför trafiklederna används för ett väsentligen annat ändamål än för transport av personer eller gods,

2) det förvaras, repareras, undergår service eller tvättas på en plats som är avskild från trafikleder,

3) det används på ett område som avspärrats från trafik för tävlings- eller testningsändamål eller för övning som direkt hänför sig till en tävling.

Enligt 2 § 19 punkten avses med trafikled allmän eller enskild väg, gata, byggnadsplaneväg, snöskoterled och torg samt annat område som är avsett för allmän trafik eller allmänt används för trafik.

Enligt 31 § betalas ersättning för en trafikskada, fastän ingen är personligen skadeståndsskyldig till följd av fordonets användning i trafik.

Utlåtande

När händelsen inträffade stod släpvagnen parkerad i affärsfastighetens och dess parkeringsområdes omedelbara närhet på köpcentrumets gårdsplan. I ersättningspraxis som gäller trafikförsäkringen har en gårdsplan av det slaget vedertaget ansetts vara en trafikled som är sådan att en trafikskada som inträffar där i princip ska ersättas från trafikförsäkringen, vilket innebär att begränsningsvillkoret i 1 § 2 mom. i trafikförsäkringslagen inte är tillämpligt.

Eftersom släpvagnen när händelsen inträffade bör anses ha varit i trafik på det sätt som anges ovan behöver det när ansvarsgrunden bedöms klarläggas huruvida den uppkomna skadan på ett sätt som medför ersättningsansvar var en direkt följd av släpvagnens användning i trafik i den bemärkelse som avses i trafikförsäkringslagen och i vedertagen   tillämpningspraxis för den.

I trafikförsäkringslagen definieras begreppet användning i trafik inte separat. I regeringens proposition med förslag till trafikförsäkringslag (RP 123/2015) konstateras i detaljmotiveringen bl.a. följande beträffande lagens tillämpningsområde:I lagen ingår ingen allmän definition på vad som avses med användning i trafik, utan den har grundat sig på ersättnings- och rättspraxis. Den trafik som avses i trafikförsäkringslagen är begreppsmässigt mer omfattande än vad som avses med vägtrafik i vägtrafiklagen. Från trafikförsäkringen ersätts i praktiken de skadefall som uppstår i samband med sedvanlig användning av motorfordon. Ett motorfordon är i trafik, trots att det t.ex. skulle skuffas eller bogseras. Oftast är det också fråga om skada som orsakats av ett motorfordon i rörelse. Att motorfordonet rör sig är dock inte ett absolut villkor för ersättning, utan motorfordonet kan anses ha använts i trafik också när det startar eller står. I motiveringen konstateras vidare att begreppet trafik således även i framtiden ska bli beroende av ersättnings- och rättspraxis, och eftersom syftet med 2 mom. är att precisera lagens tillämpningsområde är bestämmelsen inte avsedd att vara uttömmande.

I både Finlands nationella lagstiftning och Europeiska unionens domstols avgörandepraxis har man av hävd utgått från att begreppet användning av fordon i trafik inte förutsätter att det motorfordon som orsakat en skada varit i rörelse när skadan inträffade eller att fordonet befunnit sig på en trafikled. I princip täcker trafikförsäkringen all skaderisk som anknyter till motorfordons rörelse, placering, egenskaper, skick eller användningssätt.

Med användning av motorfordon i trafik har det i den tidigare trafikförsäkringslagens (279/1959) tillämpningspraxis hävdvunnet avsetts all sådan användning av ett fordon som är utmärkande för att fordonet används för det ändamål som det har tillverkats för. Ett motorfordon är i trafik i den bemärkelse som avses i trafikförsäkringslagen bland annat när det används för transport av personer eller gods på eller utanför väg. Enligt vedertagen ersättningspraxis förutsätter användning i trafik inte att fordonet varit i gång när skadan inträffat. Det är möjligt att en skada ska ersättas från trafikförsäkringen även om den uppstår medan fordonet står stilla (HD 1990:159). Också skador som uppkommer i samband med att fordonet lastas eller lossas orsakas i princip av användning av fordonet i trafik. Skador har ansetts ha uppkommit till följd av användning i trafik också när de uppstått medan föraren eller passagerare stigit in i eller ut ur fordon.

Trafikförsäkringssystemet har inrättats i syfte att täcka skadesituationer som åsamkas genom så kallad trafikrisk. Uppkomsten av ersättningsansvar förutsätter alltså ett orsakssamband mellan skadan och användning av fordonet i trafik. Det avgörande vid prövning av orsakssambandet är huruvida risken är sedvanlig och typisk för användning av motorfordonet i trafik eller främmande för den och så avlägsen att den inte längre kan anses hänföra sig till användning i trafik. Utgångspunkten måste alltså anses vara att skadans uppkomst har en nära anknytning till motorfordonets rörelse eller läge eller till någon annan därmed sammanhörande s.k. allmänfarlig egenskap i samband med användning i trafik.

I trafikskadenämndens ersättningspraxis har brandskador som fått sin början genom ett motorfordon ansetts vara ersättningsgilla trafikskador när branden uppkommit i samband med fordonets tekniska utrustning eller uppvärmning av fordonets motor, om motoruppvärmningen har haft en nära anknytning till att fordonet ska starta. Det har därmed ansetts vara en central förutsättning för uppkomsten av ersättningsansvar att fordonet används som trafikmedel för ett trafikändamål som är utmärkande för det. Som ersättningsgilla trafikskador har därmed inte betraktats bl.a. en skada som en husbil som fattade eld på en bostadsfastighets gårdsplan åstadkom när eldsvådan berodde på att det gasoldrivna uppvärmningssystemet hade reparerats omedelbart före eldsvådan, och inte heller ersattes en skada som orsakades av en bil som började brinna på gårdsplanen till ett egnahemshus när eldsvådan berodde på att ett batteri/laddningsaggregat som förvarades i bilen hade blivit hett och fattat eld. Inte heller kan man utgående från transport eller lossning av gods rätlinjigt dra en slutsats om huruvida skadan orsakats av användning i trafik eller inte. En brandskada som orsakats av att en gasolflaska som transporterades i en bil hade läckt och gasen hade antänts ansågs inte vara en ersättningsgill trafikskada, eftersom det var osannolikt att gasflaskans ventil hade öppnat sig i följd av fordonets användning i trafik. Eftersom inte heller antändningen av gasol som hade läckt ut i fordonet kunde anses vara orsakad av fordonets användning i trafik kunde det inte anses att den skada som gasolantändningen gav upphov till hade ett orsakssamband med fordonets användning i trafik.

I de situationer som refereras ovan har det ansetts att orsaken till eldsvådan inte haft en tillräckligt nära anknytning till fordonens användningsändamål och till den allmänfarliga egenskap som har med trafik att göra. Mellan användningen i trafik och skadan fanns det inget objektivt och tidsmässigt orsakssamband som skulle ha gett upphov till ersättningsansvar.

I det aktuella fallet råder inte oenighet om händelseförloppet och om brandorsaken eller brandmekanismen. Eldsvådan i affärscentrumet fick sin början när släpvagnen som var försedd med en fiskrökningsanordning hade placerats i byggnadens omedelbara närhet så att rökningsanordningens höga temperatur och gnistor som eventuellt flugit från anordningen hade antänt byggnadens tak.

Enligt nämnden kan skadan som orsakats av att fisk röktes i en rökningsugn som hade monterats på släpvagnen inte anses vara sådan sedvanlig användning av släpvagnen i trafik som skulle ha ett tillräckligt nära samband med fordonets allmänfarliga egenskap i trafik. Vid skadetidpunkten användes släpvagnen för en verksamhet som är sådan att skadesituationer som den orsakar inte är avsedda att täckas från trafikförsäkringen.  

Utgående från vad som sägs ovan konstaterade nämnden att skadan som berodde på den på släpvagnen monterade rökningsanordningen hade uppkommit genom ett sådant sätt att använda motorfordonet att skadan inte på det sätt som avses i trafikförsäkringslagen kan betraktas som orsakad av användning i trafik. Därmed skulle de skador som fastigheten drabbades av vid eldsvådan inte ersättas från släpvagnens trafikförsäkring.

Nämnden var enig.