Användning i trafik. Snubblande på en uteleksak. LV 10/1697

Användning i trafik

LV 10/1697

Nämndens plenum

Uppgifter om händelseförloppet

A gick till sin bil för att åka iväg med den. När han var omkring 1-1,5 meter från bilen snubblade han enligt vad han uppgett på en uteleksak som låg ute på gården, varvid han slog fingrarna i den öppna bildörren.

Anhållan om utlåtande

Det försäkringsbolag som hade beviljat A:s fordon en trafikförsäkring bad nämnden ge ett utlåtande om bolagets ersättningsskyldighet. Bolaget ansåg i sin framställning till nämnden att det inte var fråga om en skada som uppstått i följd av motorfordonets användning i trafik och att A:s skada därmed inte skulle ersättas från trafikförsäkringen.

Nämndens utlåtande

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersätts från trafikförsäkringen person- eller egendomsskador som åsamkats i följd av motorfordons användning i trafik, nedan kallade trafikskador.

Nämnden konstaterar att det i trafikförsäkringslagen inte definieras vad som avses med användning i trafik. Begreppet definieras inte heller i den regeringsproposition (RP 68/1958) som utgjorde förarbetet till trafikförsäkringslagen. En central fråga vid lagtillämpningen är därmed vilken innebörd begreppet ska ges.

Med motorfordons användning i trafik avses i vedertagen ersättningspraxis all sådan användning av ett fordon som är utmärkande för att fordonet används för det ändamål som det har tillverkats för. Det har ansetts att ett fordon kan vara i trafik i den bemärkelse som avses i trafikförsäkringslagen också när det står parkerat. En förutsättning för ersättning är att skadans uppkomst haft en tillräckligt nära anknytning till motorfordonets rörelse eller placering eller till någon annan därmed sammanhörande s.k. allmänfarlig egenskap som hänför sig till användning i trafik.

I vedertagen ersättningspraxis har det ansetts att personskador som drabbat cyklister och fotgängare som stött samman med ett motorfordon som stannats tillfälligt eller stått parkerade kan betraktas som orsakade av det stannade eller parkerade motorfordonets användning i trafik.

Också bestämmelsen i 7 § 6 mom. i trafikförsäkringslagen om nedsättning eller förvägran av ersättning när en personskada har uppkommit medan fordonet stod stilla och personskadan inte har inträffat i samband med att fordonet stannades eller sattes i gång visar att personskador som vid en sammanstötning med ett parkerat motorfordon har drabbat också en person som är utomstående med avseende på fordonets användning (t.ex. en cyklist eller fotgängare) kan vara en trafikskada som avses i trafikförsäkringslagen.

I det aktuella fallet har A:s sammanstötning med det parkerade fordonet av den framlagda utredningen att döma emellertid berott på att A snubblat på en leksak ute på gården. Nämnden anser att situationen har varit en annan än i sådana fall där en person som varit i färd med att stiga in i eller ut ur ett fordon har skadat sig i det sammanhanget. Dessutom skiljer sig situationen från sådana fall där en fotgängare eller cyklist utan andra orsaker har stött samman med ett parkerat fordon. Eftersom A:s fall och den därav följande sammanstötningen med fordonet har varit en följd av att A snubblat på leksaken är det nämndens uppfattning att den skada som uppkommit inte har något orsakssamband med fordonets användning i trafik.

På de grunder som nämns ovan anser nämnden att den skada som det är fråga om inte har uppstått i följd av motorfordonets användning i trafik och att det därför inte är finns någon grund för att ersätta skadan från fordonets trafikförsäkring.

Nämnden var enig.