Egen medverkan. Förvägrande av ersättning. Kollision med ett framförkörande fordon. L. LV 21/957

I fallet gällde det att bedöma om föraren av en fordonskombination hade förfarit så grovt oaktsamt att hen inte hade rätt att få ersättning för den personskada som hen lidit. I nämndens omröstningsavgörande röstade majoriteten (ordföranden, vice ordförandena och fem medlemmar) för att förarens förfarande på basis av de händelser som föregått skadan hade varit så grovt oaktsamt att ersättning kunde förvägras helt och hållet. Enligt de två medlemmar som var i minoritet kunde förarens förfarande inte betraktas som så klandervärt och den för föraren själv uppkomna risken för personskada inte anses vara så stor att ersättning skulle förvägras helt och hållet. Därför ansåg minoriteten att ersättningen till den skadade borde sänkas med bara hälften.

Plenum 21.3.2022

Egen medverkan. Förvägrande av ersättning.

NÄMNDENS REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

Tillämpliga bestämmelser

I 47 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (460/2016) föreskrivs att om någon uppsåtligen åsamkat sig själv en personskada, betalas ersättning endast till den del som övriga omständigheter bidragit till att skadan uppkommit.  Om någon av grov oaktsamhet medverkat till uppkomsten av den personskada han eller hon lidit, kan ersättningen sänkas eller förvägras enligt vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Enligt trafikförsäkringslagens förarbeten (RP 123/2015 rd, detaljmotiveringen s. 86–87) ska skälighetsbedömningen utföras som en helhetsbedömning av graden av oaktsamhet och den skadelidandes förfarande. Det är fråga om grov oaktsamhet när den skadelidande har uppfattat en risk för stor skada och förhållit sig likgiltigt till denna risk. Grov oaktsamhet kan ta sig uttryck t.ex. som betydlig överhastighet med tanke på omständigheterna.

Enligt 1 § 1 mom. i lagen om trafik- och patientskadenämnden (959/2019) har nämnden till uppgift att ge rekommendationer till avgörande och avge utlåtanden i enskilda ersättningsärenden enligt trafikförsäkringslagen (460/2016), lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991) och patientförsäkringslagen (948/2019) och att vid behov också ge allmänna rekommendationer om tillämpningen av dessa lagar. När trafik- och patient-skadenämnden ger rekommendationer till avgörande beaktar nämnden vid sidan av den framlagda utredningen de ersättningsinstruktioner som den i syfte att förenhetliga ersättningspraxis har gett.

Bedömning av egen medverkan

Enligt nämndens ersättningsinstruktioner kan ersättningen sänkas med 1/3–1/1, om den skadade har vållat trafikskadan genom oaktsamhet som kan anses vara grov.

En fordonskombination som den skadade framförde kolliderade tidigt på kvällen 21.11.2017 med ett framförkörande fordon. Den skadade har dömts för grovt äventyrande av trafiksäkerheten, grovt dödsvållande och fyra fall av grovt vållande av personskada. Domen har vunnit laga kraft. Nämnden har inte anledning att bedöma situationen annorlunda än vad som redan konstaterats i hovrättens lagakraftvunna dom.

Vid den tidpunkt då skadan inträffade framförde den skadade en tungt lastad fordonskombination på en livligt trafikerad motorväg. Det har konstaterats att hen upprepade gånger använt sin mobil under körningen samtidigt som hen körde i 85 km/h med farthållaren påslagen. Det har konstaterats att den skadade underlåtit att ge akt på trafiken, när hen med fordonet som han körde i en hastighet av klart över 70 km/h kolliderade med den sista bilen i en bilkö som rörde sig mycket långsamt.

Vid kollisionstillfället var hastighetsskillnaden mellan fordonskombinationen som den skadade framförde och de framförvarande fordonen mycket stor. Av fordonskombinationens färdskrivaruppgifter framgick att fordonskombinatio-nens hastighet var 85 kilometer i timmen sex sekunder innan den stannade. 

Enligt den utredning som lagts fram i samband med brottmålet hade föraren bara ungefär en minut innan hen ringde till nödcentralen slutat använda mobilen. Medan användningen pågick hade hen flera gånger bläddrat på internet.

I den skadades agerande var det inte fråga om att hens uppmärksamhet hade slappnat av för ett ögonblick medan han körde fordonskombinationen. Enligt hovrättens dom hade det inte heller framkommit omständigheter som skulle ha försvårat möjligheterna för föraren, som satt högt upp i sitt fordon, att i tid upptäcka att de framförkörande fordonen hade sänkt farten så att de nästan stod stilla. Också det av den skadade anförda alternativet att skadan hade orsakats av att den bil som fordonskombinationen kolliderade med plötsligt hade bytt fil kunde anses vara uteslutet. Enligt hovrätten har förarens mobilanvändning bidragit betydligt till kollisionens uppkomst, eftersom den har stört förarens koncentration. 

Det kan anses att den skadades förfarande varit grovt oaktsamt i och med att hen framfört en tung fordonskombination med farthållaren påslagen på en livligt trafikerad motorväg och hållit en för hög situationshastighet samtidigt som hen använt mobilen under körningen för att bl.a. bläddra på internet, varpå fordonskombinationen kolliderade med det sista fordonet i en fordonskö som rörde sig långsamt och nästan stod stilla. Hens förfarande har visat total likgiltighet för den egna säkerheten och medtrafikanternas säkerhet. Utgående från det händelseförlopp som ledde till skadan kan förfarandet anses vara så klandervärt att ersättningarna till hen kan förvägras helt och hållet.

Det var fråga om ett omröstningsavgörande.

De medlemmar som var i minoritet konstaterade följande:

Vi anser i likhet med majoriteten att den skadade orsakat trafikskadan av grov oaktsamhet. Enligt nämndens avgörandepraxis förutsätts dock ett exceptio-nellt klandervärt förfarande, som nästan kan betraktas som uppsåtligt, för att ersättning för personskada ska förvägras helt och hållet.  Det kan i sådana fall vara fråga om t.ex. kappkörning som innefattat betydande överhastighet och obetänksamma omkörningar eller något motsvarande körsätt där risker tas, och något sådant var det inte nu fråga om. Dessutom konstaterar vi att när en ersättningssänkning som avses i 47 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen bedöms ska det i stället för den fara som orsakats andra trafikanter beaktas hur likgiltigt den skadade förhöll sig till sin egen skaderisk. I det här fallet var den skadades förfarande i och för sig mycket klandervärt. Eftersom hen körde en lastbil var dock hens risk för att i den aktuella situationen lida personskada i någon mån mindre än den risk som medtrafikanterna löpte. Som vi ser det kan den skadades förfarande inte betraktas som så klandervärt och den för hen själv uppkomna risken för personskada inte anses vara så stor att ersättning bör förvägras helt och hållet. Vi anser att ersättningen till den skadade bör sänkas med hälften (1/2).