Ersättande av bestående lyte och men i några fall 5/2003

TRAFIKSKADENÄMNDEN TILLÄMPNINGSANVISNING 5/2003

Till trafikförsäkringsbolagen, 21.11.2003

Statskontoret och

Trafikförsäkringscentralen

Trafikskadenämndens möte 21.11.2003

ERSÄTTANDE AV BESTÅENDE LYTE OCH MEN I NÅGRA FALL

På ersättningar som betalas till följd av trafikskada tillämpas trafikförsäk-ringslagen (279/59). I trafikförsäkringslagen hänvisas till skadeståndslagen (412/74) där konstateras bland annat, att den som tillfogats kroppsskadan äger rätt att utfå ersättning för lyte eller annat bestående men. I lagen be-stäms inte noggrannare om sättet att klassificera bestående lyte och men eller om den betalda ersättningens storlek. I brist på annan reglering baserar sig ersättningspraxis i trafikskadeärenden i tillämpliga delar på social- och hälsovårdsministeriets beslut (1012/86) om den invaliditetsklassificering som avses i lagen om olycksfallsförsäkring.

I skadeståndsrätten fastställs ersättningen enligt principen om full ersättning. Enligt nämnda princip bör ersättningsbeloppet vara sådant, att den skade-lidandes situation efter betalningen är densamma som den vore om skade-händelsen inte hade inträffat. Enligt principen om full ersättning bör ersättning betalas även för en bevisad obetydlig skada. Från principen kan avvikas en-dast på grund av den uttryckliga lagbestämmelsen. I trafikförsäkringslagen har från principen om full ersättning avvikits när det gäller ersättning för sveda och värk och skadorna är obetydliga. I trafikförsäkringslagen ingår inte någon undantagsbestämmelse, när det gäller ersättning för bestående lyte och men och skadorna är obetydliga. På dessa grunder bör principen om full ersättning, som utgör huvudregeln, tillämpas på ersättningar för bestående lyte och men, när skadorna är obetydliga.

Social- och hälsovårdsministeriets beslut om invaliditetsklassificering berör direkt endast ersättningar som betalas med stöd av lagen om olycksfalls-försäkring och dess begränsning angående ersättningar för bestående lyte och men vid obetydliga skador kan inte tillämpas på ersättningar för bestå-ende lyte och men enligt trafikförsäkringslagen. I ersättningsverksamheten tillämpad, även länge följd praxis kan inte effektivt åsidosätta principen om full ersättning, vilken ligger som grund för skadeståndslagen.

Trafikskadenämnden konstaterar, att med medicinska medel bevislig funk-tionsnedsättning till följd av trafikskada bör ersättas som bestående lyte och men också då invaliditetsklassen i andra än finger- och ögonskador inte når upp till klass 2 enligt gruppering i olika invaliditetsklasser, om funktionsned-sättningens svårighetsgrad ändå är jämförbar med till ersättning berättigande finger- och ögonskador av invaliditetsklass 1. Det belopp som skall betalas motsvarar då invaliditetsklass 1. Den skadades ålder vid tidpunkten för ska-dan inverkar på ersättningens storlek.

Denna anvisning bör tillämpas från 21.11.2003 vid behandling av ersättningar för bestående lyte och men.

TRAFIKSKADENÄMMNDEN

BILAGA Bestående lyte och men

Enligt 4 § i lagen om trafikskadenämnden (441/2002) har trafikskadenämnden i syfte att främja enhetligheten i ersättningspraxis, till uppgift att ge rekommendationer och utlåtanden i ärenden om ersättande av trafikskada och, i syfte att främja tillgång till allmän information om trafikskador, att informera om sin verksamhet. Nämnden kan ge allmänna tillämpningsrekommendationer i ärenden om ersättning enligt trafikförsäkringslagen (279/1959) och i principiella frågor om tillämpningen av trafikförsäkringslagen.