Förlust av underhåll. Grunden för bestämmande av ersättning samt er-sättningsbeloppet. Beaktande av livförsäkringsersättning. LV 2025/1050

PLENUM

20.5.2026     

I trafikförsäkringen bestäms ersättningen för förlust av underhåll enligt skadeståndslagen med beaktande av vad den som har rätt till ersättning sannolikt hade fått i underhåll av den omkomne och skäligen behöver för sin försörjning med hänsyn till sina möjligheter att själv försörja sig genom förvärvsarbete och till övriga omständigheter.

I det här avgörandet var det bl.a. fråga om huruvida uträkning av ersättningen för förlust av underhåll enligt nämndens ersättningsinstruktioner skulle leda till en ersättning som överstiger behovet av en skälig försörjning. Enligt nämndens uppfattning finns det inte ens i enskilda fall skäl att avvika från de vedertaget tillämpade ersättningsinstruktionerna. Om emellertid det kalkylerade ersättningsbelopp som fastställts i enlighet med ersättningsinstruktionerna skulle innebära att en ersättningsnivå som är skälig i förhållande till den omkomnes underhållsförmåga och underhållsbehovet hos dem som varit beroende av den omkomne för sin försörjning överskrids (eller underskrids) betydligt, är det möjligt att avvika från det i enlighet med instruktionerna beräknade ersättningsbeloppet. Enligt avgörandet kunde en stor livförsäkringsersättning be- aktas när ersättningens storlek bestämdes.

Händelseförlopp

Den skadelidande omkom hösten 2022 i en trafikskada som inträffade under en arbetsfärd.  Sju månader före trafikskadan hade han inlett företags-     verksamhet som dagligvaruhandlare, och företagsverksamheten såldes en kort tid efter att han omkommit. Familjen bestod av den efterlevande maken och två minderåriga barn.

Begäran om rekommendation till avgörande

Försäkringsanstalten föreslog att ersättning för förlust av underhåll skulle betalas till den efterlevande maken och de två barnen. Försäkringsanstalten hade bestämt den skadelidandes årsarbetsinkomst på basis av utredning som hade getts av den berörda handelsgruppen. I utredningen fanns uppgifter om hur omsättningen och rörelsevinsten i köpmännens företagsverksamhet utvecklas i förhållande till tiden som köpman. Om ersättningen bestämdes på basis av inkomsterna enligt utredningen och med de formler som ingår i nämndens ersättningsinstruktioner, skulle det för den efterlevande makens del under olika perioder leda till en ersättning för förlust av underhåll på mellan knappt 20 000 och 77 000 € på årsnivå. Vartdera barnet skulle under olika perioder få ca 20 000–37 000 € i ersättning på årsnivå.

Eftersom beloppet av ersättning för förlust av underhåll som beräknas enligt nämndens ersättningsinstruktioner skulle vara större än det i skadestånds-   lagen avsedda behovet av skälig försörjning, föreslog försäkringsanstalten att den efterlevande maken och barnen skulle få ersättning för förlust av underhåll från trafikförsäkringen i enlighet med justitieministeriets anvisning för bedömning av storleken på underhållsbidrag till barn (JM:s publikation 2007:3) så att ersättningsbeloppet för den efterlevande makens del skulle motsvara dubbla beloppet av levnadskostnaderna för en person som bor ensam eller för ensamförsörjare, och för barnens del dubbla beloppet av de allmänna kostnaderna enligt justitieministeriets anvisning.

Före skadan hade den efterlevande maken lämnat sitt tidigare arbete. När trafikskadan inträffade studerade hon till ett yrke inom en annan bransch. Försäkringsanstalten bedömde att hon ändå hade möjlighet att efter studieledigheten uppnå en inkomstnivå som motsvarade den hon hade haft i sitt tidigare arbete.

Svaromål  

Den efterlevande maken gav för egen del och för de minderåriga barnens del in till nämnden ett svaromål där hon yrkade på en större ersättning än den som föreslagits och förde fram bl.a. att den svåra familjesituationen och hennes egen sjukdom medförde utmaningar beträffande möjligheterna att hitta ett arbete och förtjäna egna pengar.                 

NÄMNDENS REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

Tillämpade bestämmelser

Enligt 34 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (460/2016) bestäms ersättning för en personskada i enlighet med 5 kap. 2, 2 a–2 d, 3, 4, 4 a, 4 b, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974), om inte något annat föreskrivs i denna lag.

I 5 kap. 4 § (509/2004) i skadeståndslagen föreskrivs det att om en person som var underhållsskyldig eller som annars försörjde någon annan har omkommit, har den som var berättigad till underhåll eller underhållsbidrag, eller som annars för sin försörjning varit beroende av den omkomne, rätt till ersättning för förlust av underhåll. Ersättningen för förlust av underhåll bestäms med beaktande av vad den som har rätt till ersättning sannolikt hade fått i underhåll av den omkomne och vad den som har rätt till ersättning skäligen behöver för sin försörjning med hänsyn till sina möjligheter att själv försörja sig genom förvärvsarbete och till övriga omständigheter.

Bedömning

Allmänt om bedömning av ersättningen för förlust av underhåll

Det har varken i skadeståndslagen eller i förarbetena till den fastställts vad som ingår i begreppet skälig försörjning. Eftersom det i skadeståndslagen föreskrivs att ersättningen ska utgöra ett belopp som den som har rätt till ersättning skäligen behöver för sin försörjning behöver ersättningen inte alltid motsvara exakt vad den ersättningsberättigade faktiskt har förlorat på grund av dödsfallet (RP 167/2003 s. 47).

Beloppet av ersättningen för förlust av underhåll har i samband med trafik-    skador av hävd fastställts utifrån en uppskattning av den omkomnes och den efterlevande makens inkomster och enligt nämndens räkneregler. Behovet av underhåll kan variera under olika perioder och ersättningen ska fastställas i enlighet med behovet. Ersättningstidens längd påverkas av den omkomnes förväntade återstående livslängd vid dödstillfället.

Enligt nämndens ersättningsinstruktioner utgår beräkningen av ersättnings-    beloppet från den avlidnes och den ersättningsberättigade efterlevande makens etablerade inkomstnivå före skadan. Ersättningen delas mellan ersättningstagarna som en procentandel av makarnas sammanräknade inkomster, den s.k. familjeinkomsten. Den efterlevande makens egna inkomster dras av från dennes andel av ersättningen, och den efterlevande makens förvärvs-       inkomster som överstiger dennes kalkylmässiga andel dras av också från andelarna till de andra som har rätt till ersättning för förlust av underhåll och vars försörjning den efterlevande maken ansvarar för.

Man kan anse att målet för ersättningen för förlust av underhåll i trafikförsäkringen är att kontinuiteten i levnadsförhållandena för dem som varit beroende av den omkomne för sin försörjning ska tryggas när levnadsförhållandena kan anses vara vanliga och skäliga. Däremot är syftet med ersättningen inte att garantera att makens och barnens ekonomiska situation förblir oförändrad trots att den underhållsskyldige omkommit.

I ersättningsprövningen beaktas familjemedlemmarnas förvärvsinkomster och förmögenhet samt övriga förmåner och ersättningar som de som för sin försörjning varit beroende av den omkomne har rätt till med anledning av dödsfallet. Sedvanlig bostads- och annan förmögenhet beaktas dock inte som en omständighet som minskar ersättningstagarens behov av underhåll. Däremot kan betydande placeringstillgångar som är lätta att omsätta i reda pengar och betydande depositioner beaktas när underhållsbehovet bedöms. Likaså kan stora livförsäkringsersättningar beaktas, medan t.ex. dödsfallsersättning som betalas ut från en arbetstagares grupplivförsäkring inte beaktas. 

Om grunden för bestämmande av ersättning

I vedertagen ersättningspraxis bestäms ersättningen i de flesta fall enligt räkneregeln i nämndens ersättningsinstruktioner. Regeln är i de flesta fall motiverad trots sin schablonmässighet, eftersom ersättningen med hjälp av den kan bestämmas jämlikt och förutsebart. Det är ändå möjligt att avvika från regeln på basis av prövning från fall till fall, om användning av den skulle leda till ett resultat som är klart oskäligt eller till en ersättning som överstiger behovet av en skälig försörjning. 

Nämnden konstaterade att justitieministeriets anvisning för bedömning av storleken på underhållsbidrag till barn, som försäkringsbolaget hänvisat till, innehåller beaktansvärda omständigheter till stöd för bedömning av underhålls-    förmågan och behovet av underhåll. En annan anvisning av motsvarande slag är t.ex. Konsumentforskningscentralens referensbudget för ett rimligt konsum-tionsminimum. Eftersom det varken i skadeståndslagen, som ligger till grund för ersättningen för förlust av underhåll, eller i nämndens avgörandepraxis har gjorts några ändringar ansåg nämnden det inte vara motiverat att avvika från det vedertagna sättet att bestämma ersättningen, så sådana här anvisningar och utredningar som sammanställts för ett annat ändamål bör inte ens i enskilda fall användas som utgångspunkt när den ersättning som ska betalas från trafikförsäkringen bedöms.

Enligt nämndens ersättningsinstruktioner räknas makarnas inkomster samman när ersättningen för förlust av underhåll prövas. Det bedöms att en efterlevande make som bor ensam behöver 60 procent av den på så sätt uppkomna familjeinkomsten för sin försörjning.  Den efterlevande makens egna inkomster jämförs med det här underhållet som behövs, och om de är mindre än det betalas skillnaden till den efterlevande maken som ersättning för förlust av underhåll. När ersättningstagarna är den efterlevande maken och ett barn är jämförelse-         inkomsten 65 procent av familjeinkomsten. För en efterlevande make med två barn är andelen 70 procent. När ersättning betalas till både make och barn delas den dem emellan så att två delar tillfaller maken och en del tillfaller varje barn.

Nämnden ansåg att det inte var möjligt att basera den skadelidandes inkomstnivå och köpmannabanans utveckling på den utredning som handelsgruppen hade gett. Dessutom konstaterade nämnden att det i det här fallet inte är avgörande att den omkomnes förmodade inkomstnivå bestäms exakt, eftersom det hur som helst gäller att dessutom bedöma vilket ersättningsbelopp som är tillräckligt stort i förhållande till underhållsförmågan och behovet av underhåll för att täcka ett skäligt försörjningsbehov hos dem som varit beroende av den omkomne för sin försörjning.

Livförsäkringsersättning

Enligt bouppteckningsinstrumentet hade makarna inte någon betydande likvid egendom.  Den omkomne hade emellertid en frivillig livförsäkring. När bo-      uppteckningsinstrumentet upprättades hade den dödsfallsersättning om 115 777 € som ingick i livförsäkringen inte betalats ut till den efterlevande maken, som var enda förmånstagare.

Högsta domstolen har i sitt avgörande 2025:48 konstaterat att en underhållsskyldigs pensionsbesparingar som uppgick till minst 100 000 euro skulle be- aktas när hens underhållsförmåga bedömdes. Nämnden konstaterar att fastän den ersättning som med stöd av ett livförsäkringsavtal betalas ut på grund av dödsfall kan, åtminstone delvis, användas också för annat än förmånstagarens egen försörjning, ska en så pass stor försäkringsersättning ändå beaktas när förmånstagarens behov av underhåll bedöms. Nämnden anser att det är motiverat att beakta det här så att man på livförsäkringsersättningen beräknar en årlig avkastning om 3 % som läggs till den efterlevande makens inkomster. Det belopp som ska beaktas som förvärvsinkomst är då 3 473,31 € per år. Beaktandet av avkastningen på livförsäkringen förutsätter att den i bouppteckningsinstrumentet nämnda försäkringsersättningen verkligen har betalats ut till förmånstagaren.

Nämnden rekommenderade att försäkringsanstalten med beaktande av ovan nämnda omständigheter lägger fram ett nytt förslag angående beloppet av ersättning för förlust av underhåll och som grund för det använder beräknings-reglerna i nämndens ersättningsinstruktioner. Det enligt ersättningsinstruktio-nerna beräknade ersättningsbeloppet ska ytterligare bedömas med avseende på om det helt klart leder till en ersättning som är alltför liten i förhållande till den omkomnes underhållsförmåga under livstiden eller större än ett skäligt behov av försörjning.