Livslängd: bestående men ochbestående kosmetiskt men. LV 07/1062

Livslängd: bestående men och bestående kosmetiskt men

Nämndens plenum Dnr 07/1062

Vid en trafikskada våren 2006 ådrog sig X en förskjutning mellan V och VI halskotan med tillhörande total ryggmärgsskada. Kotornas felställning korrigerades och kotorna fixerades genom operation. På grund av andningssvårigheter blev det dessutom nödvändigt med trakeostomi. X avled till följd av sina skador 15 dagar efter trafikskadan.

Försäkringsbolaget Y bad nämnden ge utlåtande om bl.a. bestående men och bestående kosmetiskt men. Försäkringsbolaget Y ansåg i sin anhållan om utlåtande att ersättning inte skall betalas till X för vare sig bestående men eller bestående kosmetiskt men, eftersom den skadelidande levde i bara två veckor efter trafikskadan och hennes tillstånd ännu inte hade stabiliserats då.

Bestående men

Enligt 5 kap. 2 c § 2 mom. i skadeståndslagen bestäms ersättningen för bestående men med beaktande av personskadans art och svårighetsgrad samt den skadelidandes ålder. En särskild försämring av den skadelidandes livskvalitet till följd av personskadan kan dessutom beaktas som en faktor som höjer ersättningen.

Invaliditetsklassificeringen i fråga om det bestående men som skall ersättas från trafikförsäkringen baserar sig på social- och hälsovårdsministeriets beslut 1012/1986, enligt vilket skador indelas i 20 invaliditetsklasser enligt svårighetsgraden hos det men som de medför. När beloppet av ersättning för bestående men räknas ut inverkar den skadelidandes ålder på ersättningsbeloppet i enlighet med trafikskadenämndens normer och instruktioner.

För att ersättning för bestående men skall betalas krävs det att följdtillståndet av skadorna och den skadelidandes hälsotillstånd efter trafikskadan har stabiliserats. Ersättning för bestående men kan inte betalas i akutskedet och medan den funktionella återhämtningen pågår.

I det aktuella fallet konstaterade nämnden att X sannolikt skulle ha lidit av bestående kvadriplegi. X levde emellertid i bara två veckor efter trafikskadan och fick avancerad vård på sjukhus under denna tid. Nämnden ansåg att den skadelidandes livslängd efter trafikskadan hade varit så kort att det inte var befogat att ersätta ett i skadeståndslagen avsett bestående men. Nämnden ansåg att inget ersättningsgillt i lagen avsett funktionellt men hade hunnit uppstå för X och att ersättning skall betalas enligt normerna för tillfälligt men.

Bestående kosmetiskt men

Ersättning för bestående kosmetiskt men betalas för men som vid trafikskada förorsakats utseendet, såsom vanställande ärr, deformation, förfulande stympning eller hållningsfel. För att ersättning skall betalas krävs det att det kosmetiska menet är bestående.

Nämnden ansåg att det av handlingarna hade framgått att X i nacken hade ett ca 15 cm långt operationsärr och att hon på halsen hade ärret efter den trakeostomi som hade gjorts. Dessa skulle i och för sig ha efterlämnat ett kosmetiskt men senare, när ärrtillståndet stabiliserats. I det aktuella fallet levde den skadelidande i bara två veckor efter trafikskadan och fick avancerad vård på sjukhus under denna tid. Nämnden ansåg att X de facto inte hade orsakats något bestående kosmetiskt men till följd av trafikskadan.