Sakskada. Ersättningsbarhet.Sällskapsdjur. Innehavd egendom. LV 21/1438

I det här fallet gällde det att bedöma om det sällskapsdjur som fanns i makarnas gemensamma hushåll innehades av båda makarna, trots att djuret var registrerat i bara den ena makens namn. Nämnden ansåg att sällskapsdjuret på det sätt som avses i 40 § 2 mom. i trafikförsäkringslagen var innehavd egendom, så de kostnader som sällskapsdjurets skada medfört skulle inte ersättas från trafikförsäkringen.

ÄRENDE: Sakskada. Ersättningsbarhet. Sällskapsdjur. Innehavd egendom.

UPPGIFTER OM HÄNDELSEFÖRLOPPET

En hund som A ägde skadades, när ett fordon som A:s make B innehade stötte till den.  Den skadade hunden tillhörde den familj som makarna A och B utgör. Ersättning för kostnaderna för vård av hunden söktes från fordonets trafikförsäkring. 

Försäkringsbolaget hade i sitt ersättningsbeslut konstaterat att det med stöd av 40 § 2 mom. i trafikförsäkringslagen inte ersätter kostnaderna för vård av hunden från fordonets trafikförsäkring. Enligt bestämmelsen ersätts från fordonets försäkring inte skada på annan egendom som fordonets ägare, innehavare eller förare äger eller annars innehar och som inte fanns i fordonen. Det var fråga om familjens hund, som innehades av fordonsinnehavaren.

NÄMNDENS REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

Tillämpliga bestämmelser

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (460/2016) innehåller lagen i fråga bestämmelser om ersättning för person- och sakskador som orsakas av användning av motorfordon i trafik.

Enligt 37 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (460/2016) bestäms ersättning för sakskada i enlighet med 5 kap. 5 § i skadeståndslagen, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Enligt 5 kap. 5 § i skadeståndslagen ska vid sakskada ersättas kostnaderna för reparation av saken och andra omkostnader till följd av skadan samt värdeminskning eller värdet av förstört eller förskingrat gods och därtill minskning i inkomst eller uppehälle.

Enligt 40 § 2 mom. i trafikförsäkringslagen ersätts från fordonets försäkring inte heller skada på annan egendom som fordonets ägare, innehavare eller förare äger eller annars innehar och som inte fanns i fordonen.  Från försäkringen ersätts dock skada på kläder eller andra personliga bruksföremål som en annan passagerare i fordonet än fordonets ägare eller innehavare haft på sig eller med sig. 

Bedömning

I 40 § i trafikförsäkringslagen föreskrivs det om vissa sådana sakskador som orsakas av användning av fordon i trafik men som i överensstämmelse med trafikförsäkringens syfte inte kan ersättas från fordonets trafikförsäkring. Huvudregeln är att från ett fordons försäkring inte ersätts skada som drabbar det fordonet eller egendom som fanns i fordonet, oavsett vem som äger egendomen, och inte heller skada på fordonsägarens, innehavarens eller förarens övriga egendom  Genom bestämmelsen utesluts rätten att få ersättning inte bara för fast eller lös egendom som fordonets ägare, innehavare eller förare äger utan också för egendom som dessa besitter eller annars innehar.  Begränsningsbestämmelsen tillämpas t.ex. på egendom som fordonets ägare, innehavare eller förare har lånat eller tagit emot för förvaring eller hyr.

Genom bestämmelsen utesluts alltså på det sätt som ovan beskrivs rätten att få ersättning inte bara för egendom som fordonets ägare, innehavare eller förare äger utan också för egendom som dessa besitter eller annars innehar. Varken i lagen eller i dess förarbeten sägs det desto mer exakt vad begreppet ”innehav” innebär. Begreppets innebörd kan variera bl.a. beroende på föremålet och grunden för innehavet. I allmänhet avses med innehav dock att rätten att bestämma över ett löst eller fast föremål eller en rättighet är sådan att utomstående kan uppfatta den. Ofta tar sig innehavet uttryck i att föremålet i fråga används, sköts, förvaras eller förvaltas på något annat sätt av innehavaren. Innehav innebär ett faktiskt maktförhållande i relation till ett föremål. 

Nämnden konstaterade att hunden var registrerad i B:s familjemedlems A:s namn. A, som bor i samma hushåll som B, är B:s make. Hunden tillhörde den familj som makarna utgör. Enligt nämndens uppfattning innehas sällskapsdjur som finns i makarnas gemensamma hem av båda makarna, oavsett vems namn de är registrerade i. Den skadade hunden hade därmed varit egendom som fordonsinnehavaren innehade.

Eftersom B var fordonets innehavare och eftersom det skulle anses att den skadade hunden varit B:s i 40 § 2 mom. i trafikförsäkringslagen avsedda egendom som B innehade, ansåg nämnden att kostnaderna för att vårda hunden inte ersätts från fordonets trafikförsäkring.

Nämnden var enig.