Sjukvårdskostnader LV 19/435

LV 19/435

9.1.2020 1. sektionen

SJUKVÅRDSKOSTNADER

Uppgifter om händelseförloppet

Vid en trafikskada ådrog sig den skadelidande bl.a. en frontallobskontusion, som orsakade neuropsykologiska symtom och sömnstörning. Dessutom förvärrades hens migräntendens. Den skadelidande hade ansökt om ersättning från trafikförsäkringen för bl.a. läkemedlet Concerta år 2013 och på nytt år 2018.

Försäkringsanstalten avslog ansökan om ersättning för läkemedlet Concerta, eftersom den ansåg att det av de tillgängliga utredningarna inte framgick något nytt med anledning av vilket det tidigare avslaget på ersättningsansökan skulle kunna ändras.

Trafikskadenämnden behandlade frågan om den skadelidandes rätt till ersättning för behandling med läkemedlet Concerta föregående gång år 2014. Nämnden ansåg då att det inte finns grunder för att ersätta kostnaderna för läkemedelsbehandling med metylfenidat (läkemedelspreparatet Concerta) från trafikförsäkringen. För motiveringens del hänvisades det till den dåvarande God medicinsk praxis-rekommendationen, där metylfenidat nämndes som ett så kallat övrigt alternativ för läkemedelsbehandling av neuropsykiatriska symtom.

Anhållan om utlåtande

Den skadelidande bad trafikskadenämnden ge ett utlåtande om ersättning för läkemedlet Concerta.

Bemötande

Enligt försäkringsanstalten hade det i ärendet inte lagts fram sådan ny information på basis av vilken ersättningsbeslutet skulle kunna ändras.  Försäkringsanstalten hänvisade till trafikskadenämndens utlåtande som getts år 2014 och ansåg att det inte finns några grunder för att ersätta kostnaderna för användning av läkemedlet Concerta från trafikförsäkringen.

Nämndens utlåtande

Enligt 1 § i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersätts från trafikförsäkringen skada som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom. Enligt 6 § i trafikförsäkringslagen bestäms ersättning för en trafikskada med tillämpning av 5 kap. 2–5, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974).

Enligt 5 kap. 2 § i skadeståndslagen har den som tillfogats en personskada rätt till ersättning för nödvändiga sjukvårdskostnader och andra nödvändiga utgifter, inkomstförlust, sveda och värk och andra tillfälliga men samt bestående men.

Som sjukvårdskostnader ersätts från trafikförsäkringen den som tillfogats personskada kostnaderna för nödvändig undersökning, vård eller därmed jämförbar åtgärd inom ramen för hälso- eller sjukvården. På grund av kravet att kostnaderna ska vara nödvändiga kan som ersättningsgilla betraktas endast kostnaderna för sådan vård och sådana undersökningar som ordinerats av läkare och som enligt allmänt accepterad medicinsk uppfattning i Finland är nödvändiga för undersökning eller behandling av en sjukdom eller skada. Enligt vedertagen ersättningspraxis ersätter trafikförsäkringen inte kostnaderna för sådan undersökning och behandling som inte är evidensbaserad eller som närmast är att betrakta som experimentell.

Metylfenidat används i huvudsak för behandling av ADHD-symtom. Metylfenidat är centralstimulerande och dess verkan grundar sig på att effekterna av vissa signalsubstanser (dopamin och noradrenalin) ökar i hjärnan.

Enligt den gällande God medicinsk praxis-rekommendation beträffande hjärnskador som publicerades år 2017 ser läkemedelsbehandling inte ut att påverka kognitiva symtom som utgör sviter efter hjärnskador, även om metylfenidat kan förbättra uppmärksamheten. Det är dock ont om forskningsevidens beträffande läkemedelsbehandling för kognitiva symtom. Den officiella indikationen för metylfenidat är hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning (ADHD). Vid sviter efter hjärnskador ska man lämna inledandet av behandling med metylfenidat åt en specialistläkare i neurologi eller psykiatri som är förtrogen med saken och beakta nackdelarna med läkemedlet (bl.a. sömnlöshet) samt risken för missbruk hos patienter hos vilka missbruksproblem har förekommit. Evidensgraden för läkemedels-behandlingens verkningsfullhet i fråga om kognitiva symtom är C (svag evidens). Enligt rekommendationen finns det mest evidens beträffande metylfenidat, men ändå är evidensen otillräcklig. Enligt neuropsykologiska tester inverkar metylfenidat positivt på uppmärksamheten, men inte på minnet och processeringshastigheten.

Enligt en ny God medicinsk praxis-rekommendation från år 2020 kan metylfenidat användas för att förbättra hjärnskadepatienters uppmärksamhet, även om det ännu inte finns säker evidens beträffande dess effekt. Med hänsyn till detta och till den nya medicinska kunskap som blivit tillgänglig efter nämndens tidigare utlåtande anser nämnden att läkemedlet metylfenidat i detta fall inte kan anses vara behandling som uppenbart är experimentell eller uppenbart inte är evidensbaserad. Det har inte visats att läkemedlet har använts endast för behandling av en sjukdom som är oberoende av trafikskadan. I detta fall kan ordinationen av läkemedlet i fråga anses följa medicinskt befogad god praxis. Således skulle den skadelidandes kostnader för behandling med metylfenidat ersättas som nödvändig vård från och med år 2018.

 Nämnden var enig.