Skuldfördelning. LV 08/1218

Skuldfördelning

LV 08/1218

Uppgifter om händelseförloppet

På ett parkeringsområde hade VP backat med personbil från en parkeringsruta ut på den körväg som löpte genom området. Samtidigt hade ML börjat köra en lastbil från lastningsbryggan längs körvägen. Lastbilen som ML körde törnade mot högra sidan på den bil som VP körde.

Det försäkringsbolag som hade beviljat lastbilen en trafikförsäkring avvisade VP:s ersättningsanspråk eftersom det ansåg att VP hade vållat skadan. Enligt försäkringsbolaget hade VP börjat backa utan att försäkra sig tillräckligt om att backningen kunde ske utan fara eller hinder för andra. Enligt försäkringsbolaget hade det inte bevisats att lastbilsföraren ML gått till väga i strid med trafikreglerna.

 Anhållan om utlåtande

VP begärde i sin anhållan om utlåtande att det skulle anses att trafikskadan vållats enkom av lastbilsföraren ML och att skadorna på VP:s bil skulle ersättas från lastbilens trafikförsäkring. VP konstaterade i motiveringen till sin anhållan om utlåtande att hon hade backat ut på körvägen och gjort sig redo att köra framåt. I det sammanhanget hade ML klivit in i lastbilen och startat den. ML hade uppenbarligen inte lagt märke till bilen som VP körde och som hade stått stilla, eftersom han hade kolliderat med den. På händelseplatsen hade ML erkänt sig skyldig till trafikskadan. Också polisen hade konstaterat att trafikskadan uppstått som följd av ML:s tillvägagångssätt.

Nämndens utlåtande

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen ersätts en skada som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom från trafikförsäkringen.

I 8 § i trafikförsäkringslagen sägs det att om en av motorfordon förorsakad trafikskada har drabbat annat motorfordon utgår ersättning för skadan inte från förstnämnda fordons försäkring, med mindre skadan vållats av dess ägare, förare eller passagerare eller uppkommit till följd av att fordonet rörde sig eller stod på ett sätt som stred mot trafikreglerna, eller att fordonet var i bristfälligt skick. I 2 mom. i samma paragraf sägs det att om det också på den sida där skada uppkom förekom vållande eller annat sådant förhållande som sägs i 1 mom. ska det, med beaktande av alla till skadan bidragande omständigheter, bestämmas i vad mån och till vem ersättning ska utgå.

VP har i sin anhållan om utlåtande konstaterat att ML hade erkänt sig skyldig till trafikskadan och att polisen hade konstaterat att ML vållat trafikskadan. För dessas vidkommande konstaterar nämnden att frågan om skadeståndsskyldighet vid en trafikskada måste avgöras med beaktande av all tillgänglig utredning och med tillämpning av vägtrafiklagstiftningen och skadeståndslagen. Den straffrättsliga prövningen av frågan kan således inte ensam tillmätas avgörande betydelse när frågan avgörs. Nämnden konstaterar ytterligare att enbart den omständigheten att någon har erkäntsig skyldigpå skadeplatseninte är en grund för ansvar för trafikskada, utan att frågan om ersättningsskyldighet vid en trafikskada måste avgörasmed beaktande av all tillgänglig utredning och med tillämpning av trafikförsäkringslagen och vägtrafiklagen.

Enligt 20 § i vägtrafiklagen får fordon inte backas eller vändas på väg, om det inte kan ske utan fara eller hinder för andra. När ett fordon backas ut från en parkeringsruta på körvägen i ett parkeringsområde ska särskild omsorg iakttas, och den som lämnar parkeringsrutan har i utlåtandepraxis ansetts vara skyldig att väja för dem som färdas på körvägen, i överensstämmelse med 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen. Enligt 3 § i samma lag ska vägtrafikanter följa trafikreglerna och även i övrigt iaktta av omständigheterna påkallad omsorg och försiktighet till förekommande av fara och skada.

När VP backade ut från parkeringsrutan har hon varit skyldig att väja för övrig trafik. Det är därmed klart att om VP har backat sin bil i det ögonblick då kollisionen skedde eller stannat sin bil strax före kollisionen måste trafikskadan anses ha förorsakats enbart genom VP:s vållande. Om VP:s bil däremot har stått stilla i betydande mån innan ML:s lastbil kolliderat med den måste trafikskadan anses ha förorsakats genom ML:s vållande.

I VP:s skadeanmälan har det konstaterats att VP backat ut sin bil på körvägen och stått i beråd att köra framåt, varvid lastbilsföraren ML hade klivit in i lastbilen och börjat köra framåt så att lastbilen törnat mot högra sidan på den bil som VP körde. ML har i sin egen skadeanmälan konstaterat att han hade kolliderat med VP:s bil efter att han börjat köra bort från lastningsbryggan. VP:s personbil hade varit inne i parkeringsrutan i det skede då ML hade klivit in i lastbilen.

Också ett utomstående vittnes bedömning av händelserna har inkommit. PV som varit på platsen för händelsen har i sin utsaga konstaterat att VP hade backat ut från parkeringsrutan framför lastbilen och sedan stannat och stått stilla. Samtidigt hade lastbilsföraren ML klivit in i sitt fordon och kört på VP:s lilla bil, uppenbarligen utan att ha sett den.

Den som backar ut från en parkeringsruta på körvägen i ett parkeringsområde är skyldig att väja för dem som färdas på körvägen. Parternas uppfattningar är motstridiga när det gäller om VP:s bil hade stått stilla på körvägen eller inte. På basis av vittnet PV:s utsaga anser nämnden att det blivit bevisat att VP:s bil hade stått stilla på körvägen så pass länge att detta är av betydelse när skuldfrågan prövas. Nämnden anser att ML hade börjat köra lastbilen utan att förvissa sig i tillräcklig utsträckning om att det kunde ske utan fara och utan att orsaka skada. På basis av utredningen anser nämnden att trafikskadan har förorsakats enbart genom ML:s vållande.

Nämnden rekommenderade att försäkringsbolagets ersättningsbeslut ändras på så sätt att trafikskadan anses ha förorsakats uteslutande genom ML:s vållande och att skadorna på VP:s personbil ersätts i sin helhet från lastbilens trafikförsäkring.

Nämnden var enig.