Skuldfördelning. Väjningsplikt. Olikvärda körleder. LV 06/563

Skuldfördelning. Väjningsplikt. Olikvärda körleder.

LV 06/563 nämndens plenum

En personbil som kördes av A och en personbil som kördes av B stötte samman i Helsingfors på Mässcentrets parkeringsområde på en plats där körlederna korsar varandra. A körde sin bil längs en körled som går mellan parkeringsrutorna medan B körde längs den körled som utgör parkeringsområdets ut- och infart.

Försäkringsbolaget X, som hade beviljat en trafikförsäkring för B:s fordon, ansåg att det är uppenbart att körlederna är olikvärda och att den bilist som kommer in på körleden från området mellan parkeringsrutorna därför är skyldig att väja. B:s vållande hade inte bevisats, och inte heller förelåg det någon annan grund enligt 8 § i trafikförsäkringslagen för betalning av ersättning. Försäkringsbolaget X ersatte således inte skadorna på A:s fordon från trafikförsäkringen för B:s fordon.

A bad trafikskadenämnden ge ett utlåtande och konstaterade härvid att det på parkeringsområdet i fråga inte finns någon skyltning som anger att den körled som B använde har förkörsrätt. Därför bör vägtrafiklagen iakttas på området. På ett parkeringsområde kan trafiken ha ordnats så, att körlederna är olikvärda. I 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen förutsätts emellertid att det är uppenbart att körlederna är olikvärda. En sådan avsaknad av likvärdhet har emellertid inte angetts på det aktuella området. A ansåg att skadorna på hans fordon bör ersättas från motpartens försäkring.

Försäkringsbolaget X konstaterade i sitt svaromål till trafikskadenämnden att det på basis av fotografier som tagits på skadeplatsen är uppenbart att körlederna är olikvärda. Den tydliga körled som B använt leder ut från parkeringsområdet, och den körled som A använt leder bara till parkeringsrutor.

Försäkringsbolaget Y, som hade beviljat A:s fordon en trafikförsäkring, konstaterade i sitt svaromål att skadan på basis av den inlämnade utredningen har vållats av A. När A har kört ut från parkeringsområdet längs den körled som går mellan rutorna har han låtit bli att väja för den personbil som B kört och som samtidigt rört sig längs en s.k. matarled.

NÄMNDENS UTLÅTANDE

Enligt 1 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen ersätts från trafikförsäkringen en skada som i följd av motorfordons användning i trafik åsamkats person eller egendom.

I 8 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen sägs att om en av motorfordon förorsakad trafikskada har drabbat annat motorfordon, utgår ersättning för skadan inte från förstnämnda fordons försäkring, med mindre skadan vållats av dess ägare, förare eller passagerare eller uppkommit till följd av att fordonet rörde sig eller stod på ett sätt som stred mot trafikreglerna, eller att fordonet var i bristfälligt skick.

Enligt 14 § 1 mom. i vägtrafiklagen skall föraren iaktta särskild försiktighet när fordonet närmar sig en korsning. Han skall väja för fordon som samtidigt närmar sig från höger på annan väg. Enligt 3 mom. i samma paragraf skall föraren dock alltid väja för den övriga trafiken när han kommer in på en väg från en gårdsgata, gårdsplan, parkeringsplats, servicestation eller något annat motsvarande område eller från en stig, ägoväg eller någon annan mindre väg eller från en snöskoterled.

Nämnden konstaterar att utgångspunkten för bedömning av trafikskador som inträffar i korsningarna mellan körleder på parkeringsområden är 14 § 1 mom. i vägtrafiklagen, enligt vilket föraren när fordonet närmar sig en korsning skall väja för fordon som samtidigt närmar sig från höger. Det är möjligt att avvika från denna huvudregel bara när olikvärdheten mellan körlederna på parkeringsområdet är så pass uppenbar att förhållandet mellan körlederna kan liknas vid den situation som avses i 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen.

Enligt B:s skadeanmälan höll han på att köra ut från Mässcentrets parkeringsområde längs "huvudleden", då en bil som var i färd med att köra ut från ett område med parkeringsrutor stötte samman med högra stänkskärmen på hans bil. A hade enligt sin skadeanmälan kört in på körleden från parkeringsområdet, varvid B:s fordon kom körande vänsterifrån. Enligt A fanns det på området inga trafikmärken som dirigerade körordningen, så det fordon som B körde borde ha väjt för hans fordon.

Nämnden ansåg på basis av de fotografier och den övriga utredning som inlämnats i ärendet att A hade kört sin bil längs en körled mellan parkeringsrutorna. B hade kört sin bil längs en ut- och infart som löpte inne på parkeringsområdet.

Nämnden ansåg att det åtminstone inte råder någon betydande skillnad i karaktären mellan körlederna på parkeringsområdet i fråga. Det har inte beskrivits att det på parkeringsområdet skulle finnas trafikmärken som anger väjningsplikt. Utgående från de kopior av fotografier som nämnden hade till sitt förfogande har det i ändan på raderna med parkeringsrutor satts upp trafikmärken (nr 521 och 521 a) som anger parkering.

Nämnden konstaterade att körlederna inte kan anses vara uppenbart olikvärda på det sätt som avses i 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen enbart på den grund att den ena av dem löper mellan parkeringsrutorna medan man inte kör in i parkeringsrutor från den andra.

Nämnden ansåg att körlederna i det aktuella fallet inte har varit uppenbart olikvärda på det sätt som avses i 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen. Därför hade B varit skyldig att väja för den av A framförda personbilen, som hade kommit in högerifrån i korsningen mellan körlederna.

Nämnden ansåg att B ensam hade vållat trafikskadan i det aktuella fallet genom att ha underlåtit att väja för den personbil som A körde och som hade kommit in i korsningen mellan körlederna högerifrån.

Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget X att ersätta skadorna på A:s fordon från trafikförsäkringen för B:s fordon.

Nämnden var enig.