Tillfälligt men. Bestående men. Bestående kosmetiskt men. Ersättning i proportion till livslängden. LV 24/961

Plenum 6.6.2025

I ärendet var det fråga om bedömning av de immateriella ersättningarna i en situation där den skadelidande hade avlidit knappa 7 månader efter att trafikskadan hade inträffat. Följdtillståndet efter de vid trafikskadan uppkomna kroppsskadorna hade enligt nämndens uppfattning inte stabiliserats före den skadelidandes död. Därför var det inte befogat att separat ersätta något bestående men, utan det funktionella men som den skadelidande hade orsakats under sin livstid blev ersatt genom ersättningen för tillfälligt men. Också den av ärren orsakade svedan och värken samt den övriga olägenheten kompenserades genom ersättningen för tillfälligt men fram till dess att hälsotillståndet stabiliserades.  Eftersom ärren och trycksåren inte hade hunnit läka medan den skadelidande levde hade det kosmetiska menet inte stabiliserats så att det blivit bestående och så att separat ersättning för bestående kosmetiskt men skulle betalas.
 

HÄNDELSEFÖRLOPP

Trafikskadan hade inträffat då den skadelidande när han körde en motorcykel kolliderade med en annan motorcykel. Till följd av trafikskadan uppkom bl.a. en hjärnskada, ett sår på huvudet, fraktur på 2 halskotan, fraktur på bröstbenet, frakturer på 6–8 bröstkotorna, fraktur på högra nyckelbenet, frakturer på skulderbladen, frakturer på de högersidiga 1–11 revbenen och de vänstersidiga 3 –8 revbenen, lungkontusion, fraktur i god ställning i högra höftbensgropens främre del samt sår på olika delar av kroppen.

AVGÖRANDE

Tillämpliga bestämmelser och rättsnormer

Enligt 34 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (460/2016) bestäms ersättning för en personskada i enlighet med 5 kap. 2, 2 a–2 d, 3, 4, 4 a, 4 b, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974), om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Enligt 5 kap. 2 § (509/2004) i skadeståndslagen har den som tillfogats en personskada rätt till ersättning för nödvändiga sjukvårdskostnader och andra nödvändiga utgifter, inkomstförlust, sveda och värk och andra tillfälliga men samt bestående men.

Enligt 5 kap. 2 c § (509/2004) 1 mom. i skadeståndslagen bestäms ersättningen för sveda och värk och andra tillfälliga men med beaktande särskilt av personskadans art och svårighetsgrad, den behandling skadan kräver och behandlingstiden samt menets varaktighet.

I motiveringen till denna bestämmelse (RP 167/2003) konstateras det att som tillfälligt men också ska ersättas sådana men som av eventuella bestående kroppsskador, sjukdomar eller rubbningar i hälsan orsakas den skadelidande från den tidpunkt vid vilken personskadan framträdde ända till den tidpunkt vid vilken ersättningen för bestående men kan fastställas. Det mest typiska bestående menet är antingen en funktionsbegränsning eller ett kosmetiskt men. Ersättning för bestående men ska betalas från den tidpunkt vid vilken den skadelidandes hälsa har stabiliserats efter skadefallet. Denna tidpunkt är således viktig med tanke på bestämmande av ersättningen. De menliga följderna av en personskada ersätts till den tidpunkten som tillfälligt men och för tiden efter den tidpunkten som bestående men.

I motiveringen till bestämmelsen konstateras ytterligare att med att hälsotillståndet stabiliseras avses att det inte längre i den skadelidandes hälsa kan förväntas någon förändring till det bättre och att det inte heller finns några medicinska metoder för att förbättra hälsotillståndet. Enligt medicinsk kunskap och erfarenhet stabiliseras i allmänhet den skadelidandes hälsotillstånd efter en fysisk skada så att det bestående men som skadan orsakat kan fastställas senast ett år efter att skadan inträffade. Också ersättningen för bestående men kan i allmänhet bestämmas först då. Om det är fråga om en kroppsskada eller sjukdom som enligt medicinsk erfarenhet betecknas av att den förvärras och leder till döden, förutsätter fastställandet av ersättning för bestående men dock inte att kroppsskadan eller sjukdomen slutar utvecklas eller stabiliseras.

Tillfälligt men

Nämnden bedömde att skadorna hörde till skadeklass 5, mycket svåra skador. Med beaktande av skadornas art och de behandlingsåtgärder som krävdes samt de behandlingskomplikationer som tillstött bedömdes den med etablerad ersättningspraxis förenliga ersättningen vara16 000 euro.

Bestående men

I detta fall hade följdtillståndet efter de vid trafikskadan uppkomna kroppsskadorna enligt nämndens uppfattning inte stabiliserats före den skadelidandes död. Därför är det inte befogat att separat ersätta bestående men, utan det funktionella men som den skadelidande orsakades under sin livstid blir kompenserat genom ersättningen för tillfälligt men.

Bestående kosmetiskt men

Fram till dess att hälsotillståndet stabiliseras blir den av ärren orsakade svedan och värken samt den övriga olägenheten kompenserad genom ersättningen för tillfälligt men.  Eftersom ärren och trycksåren inte hade hunnit läka medan den skadelidande levde hade det kosmetiska menet inte stabiliserats så att det blivit bestående och så att separat ersättning för bestående kosmetiskt men skulle betalas.

Nämndens beslut var enhälligt.