Trafikförsäkringslagens tillämpningsområde. Var packning av vägbädden lika med att vägvälten användes i trafik? LV 2024/369.

Plenum 20.5.2026

Trots att man av hävd har tolkat begreppet ”användning av motorfordon i trafik” brett, betraktas skador som inträffar utanför all slags trafikanvändning inte som trafikskador.

I det här fallet hade en vibrerande vägvält använts för att packa (komprimera) vägbädden. Trafikarrangemangen på vägarbetsområdet beskrevs inte i detalj i handlingarna. Ägaren av en angränsande bostadsfastighet uppgav att vibrationerna hade orsakat skador på hens bostadshus. Nämnden ansåg att det i verksamheten inte var fråga om en trafikrisk som ingår i trafik-försäkringens tillämpningsområde.

HÄNDELSEFÖRLOPP

Bostadsfastighetens ägare meddelade att hens bostadshus hade skadats i oktober 2023 till följd av markpackning med vägvält i samband med ett vägbygge.

BEGÄRAN OM REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

Försäkringsanstalten bad nämnden ge en rekommendation till avgörande om huruvida markpackningen med en vibrerande vägvält var sådan användning av motorfordon i trafik som avses i 1 § 1 mom. I trafikförsäkringslagen. I begäran om rekommendation till avgörande konstaterades att vägvältens markpackningsegenskaper anknyter till arbetsmaskinens massa och slagkraft (vibrering), där vibrationerna alstras med excentervikter. Vibreringen kan kopplas på och av, och dess intensitet kan regleras. Vibreringen kopplas på under en arbetsprestation för att markpackningen ska intensifieras. Det är inte meningen att vibreringen ska vara i bruk t.ex. vid förflyttning av fordon. Försäkringsanstalten har ansett att den tillämpliga EU-rätten, EU-domstolens avgörandepraxis och den nationella lagstiftningen inte talar för att skadan ersätts som trafikskada.

NÄMNDENS REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

Enligt 1 § i den vid skadetillfället gällande trafikförsäkringslagen (460/2016) innehåller lagen bestämmelser om ersättning för person- och sakskador som orsakas av användning av motorfordon i trafik och om trafikförsäkring som tecknas mot sådana skador. I lagens 1 § 2 mom. 1-punkten sägs det att ett motorfordon inte är i trafik i den bemärkelse som avses i lagen när det på en plats utanför trafiklederna används för ett väsentligen annat ändamål än för transport av personer eller gods.

Bestämmelserna i 1 § 2 mom. begränsar rätten till ersättning för sådana typer av olyckor som inträffar under vissa förhållanden och är främmande för användning av fordon i trafik. Enligt momentet är ett motorfordon inte i trafik i den bemärkelse som avses i lagen bl.a. när det på en plats utanför trafiklederna används för ett väsentligen annat ändamål än för transport av personer eller gods.  För att den begränsande bestämmelsen i 2 mom. ska kunna tillämpas ska båda villkoren vara uppfyllda. Därför behöver användningsplatsen och användningsändamålet bedömas separat.

Avgörandet av huruvida det är fråga om en skada som orsakats av användning av motorfordon i trafik förutsätter en helhetsbedömning av förhållandena i det enskilda fallet. Som det konstateras i motiveringen till 1 § i trafikförsäkringslagen (RP 123/2015) är 2 mom. inte avsett att vara en uttömmande beskrivning av i vilka situationer det är fråga om en skada som orsakats av annat än användning av motorfordon i trafik.   På grund av att definitionen av trafik bygger på allmänt språkbruk kan således också andra situationer än de som nämns i 2 mom. och där det finns ett orsakssamband mellan användning av fordonet och skadan men fordonet inte har använts i trafik falla utanför lagens tillämpningsområde och därmed utanför trafikförsäkringens ersättningskrets.

Som det konstateras i ett betänkande av arbetsgruppen för nationellt genomförande av trafikförsäkringsdirektivet (EU) 2021/2118 (SHM:s rapporter och publikationer 2023:4), framgår av EU-domstolens avgörandepraxis att motorfordon, oavsett vilka egenskaper de har, är avsedda att användas som förflyttningsmedel och att användningen av dessa fordon omfattar all slags användning som motsvarar fordonens sedvanliga användningsändamål, oavsett vilken terräng fordonet används i och om fordonet står stilla eller är i rörelse.  Enligt domstolen ingår i direktivets tillämpningsområde ändå inte en situation där ett fordon vid uppkomsten av en skada används som annat än förflyttningsmedel, t.ex. som kraftkälla inom industrin eller jordbruket. Direktivet hindrar ändå inte att man i den nationella lagstiftningen föreskriver om ett tillämpningsområde som är mer vidsträckt än i direktivet. I Finland har tolkningen av trafikförsäkringslagen redan tidigare kommit att bli så bred att det har ansetts att rätt till ersättning i vissa situationer föreligger också vid sådana egendomsskador som inte egentligen är en följd av risker som beror på användning i trafik utan snarare en följd av risker som är typiska för företagsverksamhet. I tillämpningsområdet har det kunnat anses ingå olika arbetsprestationer som utförs med motorfordon, t.ex. skador som orsakats av grävarbete där grävmaskin använts. – För de sistnämndas del har trafikförsäkringslagen senare ändrats.

Fastän vägvälten medan arbete utförs rör sig ovanpå markbädden som ska packas, används den då för komprimering och inte i trafik, åtminstone inte i den allmänspråkliga bemärkelsen av uttrycket ”användning i trafik”. En skada som möjligen har orsakats en byggnad i vägarbetsområdets närhet har inte orsakats av vägvältens rörelse eller av att välten rört sig på ett sätt som stridit mot trafikreglerna, utan av dess vibrationsegenskap och eventuellt av att vibrationernas intensitet har reglerats bristfälligt eller säkerhetsåtgärderna har varit otillräckliga.  Nämnden har inte fått någon utredning om de sistnämndas andel i skadans uppkomst, och det spelar inte heller i övrigt någon roll vid bedömningen av om det är fråga om en trafikskada som avses i trafikförsäkringslagen.

När skadan inträffade användes vägvälten inte som trafikmedel utan som arbetsmaskin. Den eventuella skada som byggnaden lidit har inte varit en omedelbar följd av att arbetsmaskinen använts i trafik, utan en följd av att vibrationsenergin har överförts till byggnadskonstruktionerna längs marken. Utgående från den utredning som nämnden haft tillgång till anser nämnden att den skaderisk som markpackning med vägvält orsakar inte är av trafikmässigt slag. När skadan inträffade användes vägvälten för en verksamhet som är sådan att de skadesituationer som den ger upphov till inte är avsedda att täckas av trafikförsäkringen. Det har därmed inte varit fråga om användning av motorfordon i trafik på det sätt som förutsätts i 1 § i trafikförsäkringslagen, och alltså inte om en trafikskada som ska ersättas från trafikförsäkringen.

Nämndens beslut var enhälligt.