Axelsmärtor. Konstaterande och behandling av bristning i rotatorkuff. PV 63/2022

Axelsmärtor. Konstaterande och behandling av bristning i rotatorkuff. PV 63/2022

Händelseförloppet

Patienten uppsökte en privat läkarstation på grund av smärtor i axlarna och skulderbladsområdet som hade varat ett par dagar. Smärtan strålade ut i överarmen och domningssymtom fanns ända ut i fingrarna. Vid röntgenundersökning av halsryggraden sågs förslitningsförändringar och förträngning i nervöppning.

Efter en vecka uppsökte patienten en annan läkares mottagning på grund av axelsmärtor och rörelsebegränsningar. Patienten berättade om kraftiga nacksmärtor som uppkom i nacken och som strålade uti skuldran och överarmen. Rörelserna i höger övre extremitet kändes kraftlösa.  Vid den ENMG (undersökning av nervbanor och elektrisk aktivitet i muskler) som utfördes var fynden ringa.

Efter ett par månader uppsökte patienten hälsovårdscentralen. I den ultraljudsundersökning som utfördes hittades inte ändan på bicepsmuskelns långa sena, vilket passar in på följdtillstånd av en gammal bristning. I rotatorkuffen konstaterades en omfattande totalruptur (fullständig bristning)/följdtillstånd av degeneration. Vid röntgenundersökning av axeln konstaterades artros. Man utfärdade en remiss om patienten till den specialiserade sjukvården, där man inledningsvis övervägde ledprotesoperation i axeln.  Den planerade operationen annullerades dock i samförstånd med patienten, eftersom patienten inte hade smärtor i axeln frånsett rörelsebegränsningen.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg i sitt ersättningsbeslut att behandlings- och undersökningsåtgärderna i axeln var korrekta och tillräckliga med hänsyn till symtomen och förhandsuppgifterna vid den aktuella tidpunkten. Det var inte frågan om en skada som ersätts av patientförsäkringen.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Nämnden bedömde utifrån de tillgängliga utredningarna att man vid patientens första besök hade gjort korrekta och rätt omfattande undersökningar på patienten i förhållande till symtombilden.

Nämnden konstaterade att rotatorkuffen kan skadas antingen på grund av trauma eller degeneration. För bristning i rotatorkuffen på grund av degeneration är det typiskt att den utvecklas med tiden och ofta med ringa symtom. Med tiden när överarmsbenets hölje (rotatorkuff) saknas är det vanligt att man på röntgenbilden ser att överarmsbenet stiger uppåt. Samtidigt utvecklas ofta artrosförändringar i leden.

I detta fall hade försämringen i axelns funktion skett plötsligt, men utan olycksfall, vilket tyder på en degenerativ (åldersrelaterad) förändring. Även fyndet vid röntgenundersökningen, där överarmsbenet hade stigit uppåt och redan urholkat hälften av skulderhöjden, tydde på en mycket gammal skada och långvarig nedsatt funktion. Det var uppenbart att det var frågan om en omfattande skada i rotatorkuffen som hade utvecklats med tiden.

Även vid en färsk bristning kan man vänta upp till sex månader på återhämtning av rotatorkuffens funktion. I detta fall diagnostiserades bristningen inom tre månader från första besöket, vilket innebär att diagnosen behandlingsmässigt inte heller skulle ha varit fördröjd om det hade varit frågan om en akut färsk bristning. Det var dock frågan om en gammal omfattande skada, vars korrigeringsmöjligheter var dåliga.

Enligt nämndens bedömning hade patienten inte orsakats en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen.