Ballongvidgning av kranskärl. Bristning i artärens innersta hinna. Tilltäppning av stent och kranskärl. PV 13/2022

Ballongvidgning av kranskärl. Bristning i artärens innersta hinna. Tilltäppning av stent och kranskärl. PV 13/2022

Händelseförloppet

Patienten genomgick en ballongvidgningsåtgärd i högra koronarkärlet på grund av en konstaterad tilltäppning. Som komplikation vid åtgärden orsakades en bristning i koronarkärlets intima. Vid en ny kontraströntgenundersökning av kranskärlen (koronarangiografi) konstaterades en subakut tilltäppning av stenten (stenttrombos). Vid den tredje koronarangiografin konstaterades total tilltäppning av höger kranskärls bas, för vilken icke-operativ behandling valdes som behandling.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patienten ansökte om ersättning för den ballongvidgningsåtgärd i kranskärlet i samband med vilken en bristning uppkom i artärens intima. 

Patientförsäkringscentralen ansåg att ballongvidgningsåtgärden var medicinskt motiverad på grund av den tilltäppning som hade konstaterats i höger koronakärl. Det tekniska genomförandet av åtgärden var korrekt. Komplikationen med bristning som uppkom i koronarkärlets intima kunde inte undvikas med ett annat förfarande. Behandlingen av komplikationen genomfördes korrekt inklusive bröstsmärtan under åtgärden. Vid en ny koronarangiografi konstaterades en subakut stenttrombos, dvs. ett blodkoagel. Stenttrombosen skulle inte heller ha kunnat undvikas med ett annat förfarande i behandlingen. Vid den tredje koronarangiografin konstaterades total tilltäppning av höger kranskärls bas, för vilken icke-operativ behandling valdes som behandling. Patientförsäkringscentralen ansåg att alla skeden av vården och behandlingen var medicinskt motiverade och att den professionella standard som krävs av erfaren yrkesutbildad personal inom hälso- och sjukvården uppfylldes. Inga sådana fel, dröjsmål eller försummelser i vården och behandling kunde påvisas, som skulle berättiga till ersättning enligt patientskadelagen. Det var inte frågan om en ersättningsgill patientskada.

Begäran om rekommendation till avgörande 

Patienten var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION

Bestämmelser som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Enligt lagens 2 § 1 mom. 7 punkten betalas ersättning för en personskada, om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd förutsatt att följden är en bestående svår sjukdom eller handikapp eller död och följden kan anses oskälig med beaktande av hur allvarlig skadan är, arten av och svårighetsgraden hos den sjukdom eller de handikapp som behandlats och vårdats, patientens hälsotillstånd i övrigt, hur sällsynt skadan är samt hur stor skaderisken är i ett enskilt fall.

Bedömning av vårdens korrekthet

Enligt åtgärdsjournalen jämte tillägget till den utfördes åtgärden via ljumsken och lårartären. I höger kransartärs bas konstaterades en förträngning som omfattade nästan hela blodkärlet. Man beslutade att utföra en ballongvidgningsåtgärd på patienten. Vid åtgärden gick styrkatetern djupt in i koronarkärlet och orsakade bristning i nästan hela intiman i höger koronarkärl (dissekation). Efter komplikationen fanns inget flöde i blodkärlet. Småningom fick man med flera vidgningar åter flöde i blodkärlet. Höger koronarkärl stentades med flera stenter på en lång sträcka.

Nämnden konstaterade utifrån en erhållen utredning att bristning inuti ett koronarkärl (dissekation) inte är en sällsynt komplikation i samband med ballongvidgningsåtgärder. Komplikationen förekommer hos 1–5 procent av patienterna. Högra kranskärlets bas är ganska känslig för denna komplikation, eftersom styrkatetern lätt kan riva kranskärlets intima vid förträngningen. 

Nämnden konstaterade att ballongvidgningen av patientens kranskärl genomfördes enligt gängse vårdpraxis. Enligt nämndens bedömning utfördes åtgärden tekniskt korrekt och bristningen i koronarkärlets intima skulle sannolikt inte ha kunnat undvikas genom ett annat förfarande.

När patienten hade skrivits ut från sjukhuset kom hen ännu samma natt med ambulans tillbaka till sjukhuset på grund av smärtor i bröstkorgen. I EKG konstaterades ST-förhöjningar. Patienten flyttades till universitetssjukhuset där man utförde en koronarangiografi och konstaterade ett fynd som passade in på subakut tilltäppning av stent (stenttrombos). I kärlet fanns dock fortfarande flöde.

Nämnden konstaterade att stenttrombos, dvs. utveckling av en propp, inte heller är en ovanlig komplikation i samband med insättning av stenter vid ballongvidgning. Stenttrombos förekommer hos 1–5 procent av patienterna. Särskilt när man sätter in flera långa stenter i samma kranskärl är tilltäppning vanligare. Enligt nämndens bedömning kunde utvecklingen av stenttrombos i patientens fall inte undvikas trots korrekt genomförande av ballongvidgnings- och stentåtgärden.

Behandlingen vid stenttrombos är läkemedelsbehandling som så effektivt som möjligt förhindrar blodkoagulering. Trots att läkemedelsbehandling påbörjades till patienten konstaterades senare total tilltäppning av höger kranskärls bas. Enligt nämndens bedömning skulle inte heller utvecklingen av tilltäppningen sannolikt ha kunnat undvikas genom ett annat förfarande.

Oskälighet

Nämnden konstaterade att patienten som komplikation i samband med kontrastundersökning och ballongvidgning av koronarkärlen orsakats bristning i höger kranskärls intima (dissekation), därför stentades koronarkärlet. Därefter konstaterades stenttrombos och slutligen total tilltäppning av koronarkärlets bas.

Utifrån de tillgängliga utredningarna hade patienten återhämtat sig från tilltäppningen i höger kranskärl rätt bra. Lindriga symtom kvarstod hos patienten. Symtom uppkom enligt nämndens uppfattning vid kraftigare ansträngning. Enligt nämndens bedömning orsakade tilltäppningen i höger kranskärl ett bestående funktionellt men som motsvarade en invaliditetsklass som låg under invaliditetsklass 7.

Därmed kunde man inte anse att patienten till följd av behandlingen hade orsakats bestående sjukdom eller men, som avses i 2 § 1 mom. 7 punkten i patientskadelagen. Nämnden gjorde ingen egentlig oskälighetsprövning i ärendet.

Det var inte frågan om en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen