Diskutbuktning. Operation. Kronisk smärta. PV 58/2022

Diskutbuktning. Operation. Kronisk smärta.  PV 58/2022

Patienten hade tidigare haft ryggsmärtor som strålade ut i den ena nedre extremiteten, och man hade konstaterat en diskutbuktning i kotmellanrummet mellan den nedersta ländkotan och korsbenet. Symtomen hade lättat med konservativ behandling. Cirka två år efter detta började patienten på nytt få ryggsmärtor som strålade i nedre extremiteten, nu i den andra extremiteten. Cirka tre månader efter det att symtomen började konstaterade man vid en magnetundersökning av patientens ländryggrad en diskutbuktning som tryckte på en nervrot. Cirka två veckor efter magnetundersökningen av ländryggsområdet genomgick patienten en operation för avlägsnande av diskbråck mellan den nedersta ländkotan och korsbenet. Den omedelbara återhämtningen efter operationen förlöpte normalt, men efter ett par veckor återkom smärtorna. Patienten hade kvar ryggsmärtan som strålade i nedre extremiteten och senare genomgick hen en steloperation av ländryggen.

Handläggning av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientförsäkringscentralen ansåg att avlägsnandet av diskbråcket var medicinskt motiverat på grund av besvärliga symtom. Enligt centralens bedömning genomfördes åtgärden korrekt och symtomen efter operationen kunde inte undvikas i detta fall. Det att smärtorna fortsatte efter operationen, berodde enligt centralens bedömning inte på felaktigt eller bristfälligt genomförande av behandlingen. Centralen ansåg att det var frågan om en så pass långvarig nervkompression att den hade hunnit orsaka en nervskada. Centralen ansåg att undersökningen och behandlingen var korrekta, och att inga sådana brister eller försummelser som avses i patientskadelagen kunde påvisas i behandlingen. Centralen ansåg, att det inte är frågan om en personskada som ersätts av patientförsäkringen.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patienten var missnöjd med centralens ersättningsbeslut och anhöll om nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION

Bestämmelse som ska tillämpas

Enligt 2 § 1 momentet 1 punkten (879/1998) i patientskadelagen betalas ersättning för en personskada om det är sannolikt att den har orsakats av undersökning, behandling och vård eller någon annan motsvarande åtgärd eller av att en sådan försummats, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, behandlat och vårdat patienten eller i övrigt vidtagit åtgärder som avser patienten på något annat sätt och därigenom sannolikt skulle ha undvikt skadan.

Bedömning av vårdens korrekthet

Nämnden ansåg att operationen för avlägsnande av diskutbuktningen var motiverad på grund av besvärliga symtom. Operationen utfördes i brådskande ordning och enligt nämndens bedömning i rätt tid. Före operationen konstaterades inga symtom som tydde på kompression av ryggmärgens ändsektion.

Nämnden ansåg att operationen utfördes med en allmänt vedertagen metod och tekniskt korrekt. Vid operationen konstaterade man att S1-nerven var mycket hård, svullen och rodnande och man bedömde att den tydligt hade varit komprimerad under en längre tid. Man avlägsnade diskutbuktningen och S1-nerven kunde friläggas. Det konstaterades inte att nervskadan skulle ha orsakats under operationen.

Patientens symtom lättade efter operationen, men återkom ett par veckor efter operationen. Vid magnetundersökning av ländryggraden konstaterades inte längre nervkompression eller diskbråck, men diskdegeneration konstaterades. Vid traktografi (undersökning av nervbanor) konstaterades en skada på S1-nerven som var i läkningsfasen. Hos patienten kvarstod ett kroniskt neuropatiskt smärttillstånd. Nämnden ansåg att det var sannolikt att bakgrunden till de kvarstående kroniska neuropatiska smärtorna efter operationen var diskdegeneration (åldersrelaterade förändringar i diskarna) samt lokal diskkompression, som hade hunnit orsaka en skada i S1-nerven.

Senare genomgick patienten en steloperation på nivån för nedersta ländkotan och korsbenet samt friläggning av nervroten på grund av ryggsmärtor som strålade i den ena nedre extremiteten samt diskgeneration i kotmellanrummet mellan den nedersta ländkotan och korsbenet. Nämnden ansåg att operationen var motiverad. Enligt nämndens bedömning utfördes operationen i rätt tid, i enlighet med gängse vårdpraxis och tekniskt korrekt. Trots korrekt genomförd behandling kvarstod kronisk neuropatisk smärta hos patienten.

Enligt nämndens bedömning hade patienten inte orsakats en sådan ersättningsgill personskada som avses i patientskadelagen.