Serviceboende med heldygnsomsorg. Fall. Hjärnblödning 3/2026

SERVICEBOENDE MED HELDYGNSOMSORG. FALL. HJÄRNBLÖDNING. PATIENTFÖRSÄKRINGSLAGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE. PROFESSIONELLA STANDARD. UNDVIKBARHET.

Händelseuppgifter

Patienten var vid tidpunkten för händelsen omkring 80 år gammal och hade flera kroniska sjukdomar samt Alzheimers sjukdom. Till följd av sjukdomar i stöd- och rörelseorganen samt operationer som utförts på grund av dessa var patientens rörelseförmåga permanent nedsatt. Patienten hade inlett behandling med lågmolekylärt heparin (antikoagulantiabehandling) på grund av misstanke om ventrombos.

På grund av sin nedsatta funktionsförmåga klarade patienten sig inte längre hemma trots stöd från make och hemvård. Patienten flyttade därför till långvarig vård vid en enhet för effektiviserat serviceboende, där boendet ordnades i hemlik miljö.

Vid enheten arbetade närvårdare och sjukskötare, vilka är yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Där arbetade även geronomer (yrkesutbildade personer inom socialvården) samt omsorgsassistenter.

Vid inflyttningen konstaterades att patienten hade en ökad fallrisk. I handlingarna antecknades att patienten alltid skulle ha skor på sig vid förflyttning, använda en reumarollator för att stabilisera gången samt gå under uppsikt av vårdpersonal. Beträffande begränsning av rörelsefriheten antecknades att sänggrindarna alltid skulle hållas uppfällda när patienten låg i sängen. Åtgärden hade godkänts av läkare och även anhörig hade begärt att grindarna skulle hållas uppfällda på grund av den betydande fallrisken vid självständig förflyttning.

På händelsedagen hade patienten varit tillsammans med en vårdare på sitt rum och uttryckt önskemål om att äta kvällsmål på rummet. Vårdaren lämnade därefter rummet och patienten blev sittande på sängkanten.

När vårdaren återvände hittades patienten liggande på rygg på golvet i sitt rum. Två vårdare hjälpte patienten upp. Inga synliga skador observerades och patienten uppgav inga smärtor. Patienten kunde ta några steg och hjälptes därefter till sängs.

Under natten gjordes ronder till patientens rum av nattpersonalen, men patienten väcktes inte. Patienten kontrollerades även tidigt på morgonen. Vid båda tillfällena sov patienten.

På morgonen kunde patienten inte väckas och det var inte möjligt att fastställa hur länge patienten hade varit medvetslös. En akutvårdsenhet tillkallades och patienten transporterades till sjukhusets jourmottagning. Där utfördes datortomografi av huvudet, vilken visade en färsk och omfattande hjärnblödning. Efter konsultation med neurokirurg konstaterades att kirurgisk behandling inte var möjlig, och beslut fattades om palliativ vård i livets slutskede.

Handläggningen av ärendet vid Patientförsäkringscentralen

Patientens make ansökte om ersättning ur patientförsäkringen.

Enligt ersättningsansökan hade tillsynen av patienten varit bristfällig, vilket hade möjliggjort fallet. Även efter fallet hade adekvat vård och uppföljning av patientens tillstånd försummats.

I sitt ersättningsbeslut konstaterade Patientförsäkringscentralen att det inte var fråga om ett olycksfall som ersätts som patientskada.

Enligt motiveringen till beslutet hade patienten på kvällen påträffats liggande på golvet i sitt rum. Patienten hade börjat röra sig efter att ha suttit på sängkanten. I detta fall var det fråga om ett olycksfall som inte hade ett omedelbart samband med någon undersöknings- eller vårdåtgärd och som därför inte kunde ersättas som olycksfallsskada enligt patientförsäkringslagen.

När det gäller vårdens ändamålsenlighet konstaterade Patientförsäkringscentralen att patientens situation vid enheten för serviceboende med heldygnsomsorg inte hade krävt ständig övervakning eller begränsning av självständig förflyttning. Den skada som drabbade patienten hade inte orsakats av brister i tillsyn eller assistans.

Enligt centralens bedömning hade åtgärderna omedelbart efter fallet varit ändamålsenliga. Jourhavande läkare eller en akutvårdsenhet borde dock ha konsulterats, varvid man sannolikt skulle ha betonat behovet av regelbunden uppföljning av medvetandegraden under kvällen och natten.

Patientens medvetandegrad kontrollerades inte utan man utgick från att patienten sov. En sänkning av medvetandegraden hade sannolikt kunnat upptäckas tidigare om patientens tillstånd hade följts upp på ett adekvat sätt. Det var dock inte möjligt att fastställa när förändringen i medvetandegraden hade inträffat. Enligt centralens bedömning var uppföljningen bristfällig.

Centralen ansåg att även om patienten hade förts till sjukhus tidigare skulle detta sannolikt inte ha påverkat undersökningarna, behandlingen eller behandlingsresultatet. Behandlingsmöjligheterna vid hjärnblödningen var begränsade och patientens död hade inte kunnat förhindras. Den tidigare trombosprofylaktiska medicineringen hade inte haft betydelse för händelseförloppet.

Begäran om rekommendation till avgörande

Patientens make var missnöjd med Patientförsäkringscentralens ersättningsbeslut och begärde nämndens rekommendation till avgörande.

NÄMNDENS REKOMMENDATION TILL AVGÖRANDE

I Patientförsäkringslagens tillämpningsområde

Tillämplig bestämmelse och bedömningsgrunder

Enligt 1 § i patientförsäkringslagen (948/2019) tillämpas lagen på hälso- och sjukvård som ges i Finland samt på sådan hälso- och sjukvård som ges utomlands när förutsättningarna enligt lagen är uppfyllda.

I förarbetena till lagen (RP 298/2018 rd, s. 40) konstateras att med hälso- och sjukvård avses verksamhet som dels utövas av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården med stöd av lagstadgad rätt, dels bedrivs vid verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården samt delvis även vid vissa institutioner inom socialvården.

Vid bedömningen av om verksamheten uppfyller de formella kriterierna för hälso- och sjukvård ska hänsyn tas till den berörda personens utbildning, den aktuella organisationen och andra omständigheter som är externa i förhållande till själva verksamheten.

I vissa situationer kan hälso- och sjukvård ges i samband med socialservice. Exempel på socialservice är hemservice och boendeservice enligt socialvårdslagen, såsom serviceboenden, ålderdomshem, handikappservice och specialomsorg för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Sådana tjänster motsvarar dock i regel inte till sitt innehåll hälso- och sjukvård, även om där arbetar yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.

Bedömning av lagens tillämpningsområde

Nämnden konstaterade att det utifrån den tillgängliga utredningen var fråga om en enhet för serviceboende med heldygnsomsorg. Enheten var således en socialserviceenhet enligt socialvårdslagstiftningen och inte en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården.

Verksamhet som bedrivs inom serviceboende med heldygnsomsorg kan omfattas av patientförsäkringslagens tillämpningsområde om det är fråga om en åtgärd som utgör hälso- och sjukvård och som utförs av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

Att hjälpa en boende med dagliga aktiviteter omfattas däremot inte av begreppet hälso- och sjukvård, även om hjälpen ges av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

Eftersom patientens fall inte inträffade i samband med hälso- och sjukvård utan som en del av de dagliga aktiviteterna, var patientförsäkringslagen inte tillämplig på själva fallet.

Nämnden konstaterade därför att den inte är behörig att pröva ärendet till denna del.

Efter fallet vidtogs emellertid åtgärder som kan betraktas som hälso- och sjukvård, då patientens tillstånd undersöktes och bedömdes av personal inom hälso- och sjukvården. Nämnden bedömde därför därefter ändamålsenligheten av den vård som gavs efter fallet.

II Vårdens ändamålsenlighet

Tillämplig bestämmelse

Enligt 23 § 1 mom. 1 punkten i patientförsäkringslagen (948/2019) betalas ersättning för personskada om det är sannolikt att skadan har orsakats av undersökning, vård eller annan motsvarande behandling eller av försummelse av sådan, förutsatt att en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skulle ha undersökt, vårdat eller i övrigt behandlat patienten på ett annat sätt och därigenom sannolikt undvikit skadan.

Bedömning av vårdens ändamålsenlighet

När patienten påträffades liggande på golvet i sitt rum undersöktes patientens tillstånd av en närvårdare. Patienten klagade inte över smärtor och några yttre skador konstaterades inte.

Två vårdare hjälpte patienten upp från golvet till sängen. Patienten kunde då själv ta några steg. Talet var normalt och patienten svarade normalt på tilltal. Därefter hjälptes patienten till sängs.

Enligt nämndens bedömning undersöktes patientens tillstånd omedelbart efter händelsen på ett adekvat sätt.

Till professionella standarden  för en erfaren närvårdare hör att undersöka en fallen patient för synliga skador och fråga efter smärtor. Om patienten uppger huvudvärk eller om det finns tecken på huvudtrauma, såsom sår eller bula, ska möjlig huvudskada beaktas och läkare konsulteras vid behov samt observation för hjärnskakning inledas.

I det aktuella fallet fanns det inga omständigheter som tydde på att patienten hade slagit huvudet vid fallet.

Nämnden ansåg därför att vårdpersonalens åtgärder i samband med och efter händelsen uppfyllde den professionella standard som kunde krävas i situationen.

Slutsatser

Enligt nämndens bedömning uppnåddes i den vård och de undersökningar som gavs efter fallet den yrkesskicklighet som kan krävas av en erfaren yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.

Nämnden ansåg att det inte var fråga om en ersättningsgill personskada enligt patientförsäkringslagen.

Nämnden rekommenderade inte ersättning.