Egen medverkan till skada. Grov oaktsamhet. LV 24/1592

Plenum 6.6.2025

Nämnden får varje år för avgörande flera fall där den rättsliga frågan gäller sänkning eller förvägrande av ersättning på grund av grov oaktsamhet eller användning av rusmedel. Detta fall var exceptionellt så till vida att det händelseförlopp som ledde till skadan inte har kunnat fastställas i detalj. Enligt avgörandet var skadan ändå en följd av den skadelidandes grova oaktsamhet.

HÄNDELSEFÖRLOPP

En efternatt I september 2024 blev fotgängaren X överkörd av en lastbil i ett tätortsområde. Vid skadetidpunkten hade X legat berusad delvis på körbanan på en plats dit gatubelysningen inte nådde. Lastbilsföraren försökte väja, men lastbilens bakdäck träffade X:s ena ben. Följden var att det blev nödvändigt att amputera benet. X kom inte ihåg vad som hade hänt strax före skadan, men berättade att hen var på väg hem från en restaurang och hade blivit trött.

Försäkringsanstalten föreslog att ersättningarna skulle sänkas med hälften på grund av X:s grova oaktsamhet.

Bedömning av medverkan

Om någon av grov oaktsamhet medverkat till uppkomsten av den personskada han eller hon lidit, kan ersättningen enligt vad som föreskrivs i 47 § i trafikförsäkringslagen sänkas eller förvägras enligt vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Som grov oaktsamhet som bidragit till skada kan betraktas att den skadelidande har uppfattat en risk för skada och förhållit sig likgiltig till den. Oaktsamhetens art ska bedömas från fall till fall utgående från en utredning om omständigheterna. Även om de exakta uppgifterna om händelseförloppet till en del inte kunde klarläggas hade den skadelidande begett sig ut i trafiken i berusat tillstånd och trött. Till följd av det hade hen delvis blivit liggande på körbanan. Någon annan orsak till att hen hamnat på körbanan, t.ex. en sjukdomsattack, framgick inte av dokumentationen. Skadan hade därmed ett orsakssamband med den skadelidandes förfarande.

Nämnden ansåg att den omständigheten att X i mörkret i berusat tillstånd och trött låg så att hens nedre extremiteter befann sig på körbanan ökade risken för skada betydligt. Hens berusningstillstånd bidrog sannolikt till händelsen, och självförvållad berusning kan inte anses vara en ursäktande grund.  X:s förfarande kunde anses vara grovt oaktsamt.

Nämnden ansåg dock att det med hänsyn till omständigheterna var skäligt att sänka ersättningen med 1/3.

Nämndens beslut var enhälligt.