Förlust av underhåll. Värdet av hushållsarbete i hemmet. LV 11/2446

Förlust av underhåll. Värdet av hushållsarbete i hemmet.

LV 11/2446

Nämndens plenum 27.4.2012

HÄNDELSEFÖRLOPPET

X omkom i en trafikskada. Frågan i trafikskadenämnden gällde om X:s mor A hade rätt till ersättning för förlust av underhåll på den grund att X medan han levde hade utfört hushålls- och omsorgsarbete i hennes hem.

BEGÄRAN OM UTLÅTANDE

Försäkringsanstalten framställde i sin anhållan om utlåtande att A inte skulle få ersättning för förlust av underhåll.

Med hänvisning till 5 kap. 4 § i skadeståndslagen och en regeringsproposition (RP 167/2003) ansåg försäkringsanstalten att värdet av hushållsarbete i hemmet beaktas endast av synnerliga skäl. Försäkringsanstalten ansåg att A inte på det sätt som förutsätts i lag hade varit beroende av sonen X för att få hushållsarbete uträttat i sitt hem och att det från A:s håll inte hade lagts fram utredning om i vilken utsträckning X de facto hade bistått sin mor, som bodde i ett annat hushåll än han. I det aktuella fallet hade det inte framlagts några i lagen avsedda synnerliga skäl till att ersätta hushållsarbete i hemmet som förlust av underhåll.        

BEMÖTANDE

I det bemötande som A gav med anledning av anhållan om utlåtande meddelade hon att hon ända sedan slutet av 1990-talet fram till sonen X:s död hade varit beroende av det hushållsarbete som X hade uträttat åt henne. Det finns i lagrummet i fråga avsedda synnerliga skäl till att jämställa värdet av det hushållsarbete i A:s hem som X hade utfört med underhåll.

Enligt vad A uppgav utförde X hushållsarbete frivilligt i A:s hem i genomsnitt tre dagar i veckan, fem timmar per dag. A betonade att hon är änka med små inkomster och begränsade tillgångar och inte har möjlighet att använda egna inkomster eller tillgångar för att köpa motsvarande tjänster som X hade försett henne med.

A berättade att hennes barn och barnbarn från och med den dag då X omkom har utfört hushållsarbete i A:s hem för både A och X:s bror Y, men att detta innebär en oskälig belastning för dem. Detta är emellertid inte syftet med det ersättningsarrangemang som det föreskrivs om i 5 kap. 4 § 3 mom. i skadeståndslagen. A ansåg att även om tillämpningsområdet för 5 kap. 4 § 3 mom. i skadeståndslagen är avsett att vara snävt finns de grunder för utbetalning av ersättning till henne som avses i lagen och dess förarbeten.

NÄMNDENS UTLÅTANDE

Enligt 1 § i trafikförsäkringslagen (279/1959) ersätts från trafikförsäkringen en person- eller egendomsskada som åsamkats i följd av motorfordons användning i trafik.

Enligt 6 § i trafikförsäkringslagen bestäms ersättning för en trafikskada med tillämpning av 5 kap. 2, 2 a-2 d, 3, 4, 4 a, 4 b, 5, 7 och 8 § samt 7 kap. 3 § i skadeståndslagen (412/1974).

Enligt 4 § 2 mom. i lagen om trafikskadenämnden kan nämnden ge allmänna tillämpningsrekommendationer i ärenden om ersättning enligt trafikförsäkringslagen och i principiella frågor om tillämpningen av trafikförsäkringslagen. I syfte att främja enhetligheten i ersättningspraxis har trafikskadenämnden meddelat normer och instruktioner som den har beaktat vid sidan av den övriga framlagda utredningen när den gett sitt utlåtande.

I 5 kap. 4 § i skadeståndslagen sägs det att om en person som var underhållsskyldig eller som annars försörjde någon annan har omkommit, har den som var berättigad till underhåll eller underhållsbidrag, eller som annars för sin försörjning varit beroende av den omkomne, rätt till ersättning för förlust av underhåll. Ersättningen för förlust av underhåll bestäms med beaktande av vad den som har rätt till ersättning sannolikt hade fått i underhåll av den omkomne och vad den som har rätt till ersättning skäligen behöver för sin försörjning med hänsyn till sina möjligheter att själv försörja sig genom förvärvsarbete och till övriga omständigheter. Med underhåll kan av synnerliga skäl jämställas värdet av hushållsarbete i hemmet.

X var inte med stöd av lag skyldig att försörja sin mor A. I ärendet gällde det därför att undersöka om X i övrigt hade haft hand om A:s försörjning och om A därmed hade varit beroende av X för sin försörjning. Om detta anses ha varit fallet gällde det att därefter avgöra om värdet av hushållsarbete i hemmet bör beaktas vid bedömningen av förlusten av underhåll.

Som det i den regeringsproposition (RP 167/2003) som ledde till att 5 kap. 4 § i skadeståndslagen stiftades konstateras, har alla som de facto för sin försörjning varit beroende av dem omkomne rätt till ersättning. Underhållsförhållandet behöver inte grunda sig på lag utan det räcker att man visar att den omkomne de facto har haft hand om försörjningen av den som yrkar på ersättning. Enligt bestämmelsen har exempelvis en sambo eller en åldring som försörjts av den omkomne rätt till ersättning, om ersättningsskyldighetens övriga villkor uppfylls. För att ett faktiskt underhållsförhållande ska skapa ersättningsskyldighet krävs att det är vedertaget.

Enligt uppgifter i handlingarna hade X, som omkommit i en trafikskada, inte bott i samma bostad som modern A och brodern Y. X hade i åratal hjälpt sin ålderstigna rörelsehindrade mor A och sin sjukpensionerade bror Y, vilka bodde tillsammans några kilometer från X:s bostad och från den närmaste servicen. Enligt A:s bemötande hade de arbeten som X utförde inbegripit skötsel av egnahemsfastigheten, vedarbeten, snöarbeten, gräsklippning, reparationer, städning i hemmet och transporthjälp. Dessutom hade X utfört arbete som kan karakteriseras som omsorgsarbete, dvs. vårdat och bistått A. Efter X:s död hade andra släktingar hjälpt till mer med dessa sysslor. Nämnden konstaterade utgående från utredningen att X hade bistått sin mor och därmed utfört omsorgsarbete och att han hade utfört ovannämnda sysslor med anknytning till iståndsättning av bostaden och hushållsarbete i hemmet. Nämnden ansåg att arbetena till sin art hade varit sådana att de saknade betydelse vid bedömningen av A:s behov av underhåll. X hade inte i egentlig bemärkelse försörjt A, och A har de facto inte varit beroende av beroende av X för sin försörjning. På basis av utredningen kan det anses att A rett sig med sina pensionsinkomster.

På de ovannämnda grunderna konstaterade nämnden att A inte var beroende av X för sin försörjning på det sätt som avses i 5 kap. 4 § i skadeståndslagen. Hon var därmed inte berättigad till ersättning från trafikförsäkringen för förlust av underhåll.

Nämnden var enig.