Skuldfördelning. Väjningsplikt. Olikvärda körleder. LV 05/1452

Skuldfördelning. Väjningsplikt. Olikvärda körleder. LV 05/1452

En trafikskada inträffade på ett varuhus avhämtningsplats för varor. A körde en personbil på en körled mellan lagerbyggnaderna, när en paketbil som kördes av B närmade sig högerifrån ur A:s färdriktning sett, längs en körled som gick igenom en täckt hall. B hade för avsikt att svänga till höger in på det körfält som A använde. Bilarna kolliderade på det ställe där lederna korsade varandra. Vid kollisionen stötte högra framhörnet på den bil som A körde ihop med vänstra framhörnet på den bil som B körde.

Försäkringsbolagets begäran om utlåtande gällde tolkningen av vägtrafiklagens (267/1981) bestämmelser om väjningsplikt och skuldfördelningen i den ovan beskrivna situationen.

Enligt 14 § 1 mom. i vägtrafiklagen skall föraren när fordonet närmar sig en korsning väja för fordon som samtidigt närmar sig på annan väg, och enligt 14 § 3 mom. i samma lag skall föraren alltid väja för den övriga trafiken när han kommer in på en väg från en gårdsgata, gårdsplan, parkeringsplats, servicestation eller något annat motsvarande område eller från en stig, ägoväg eller någon annan mindre väg.

A berättade att han hade kört sin bil på körleden mellan lagerbyggnaderna och lagt märke till en paketbil framför sig. Trots inbromsningen stötte bilarnas hörn samman med varandra. Paketbilen var på väg ut ur en hall och i färd med att svänga till höger in på samma körfält. Sikten vid utkörning ur hallen var dålig.

B berättade att han hade kommit ut ur hallen och åtminstone delvis redan var inne på den körled som A använde, när den bil som A körde stötte samman med vänstra framhörnet på den bil som B körde.

På basis av utredningen i ärendet ansåg nämnden att trafikskadan hade inträffat på ett sådant i 2 § 1 punkten i vägtrafiklagen avsett område som är avsett för allmän trafik eller allmänt används för trafik och där bestämmelserna i vägtrafiklagen tillämpas med stöd av lagens 1 §.

I rättspraxis har det ansetts att undantag från den huvudregel om körning i korsningar som ingår i 14 § 1 mom. i vägtrafiklagen måste göras t.ex. på gårdsplaner och parkeringsområden när avsaknaden av likvärdhet mellan körlederna på ett parkeringsområde är lika uppenbar som avsaknaden av likvärdhet mellan sådana områden eller mindre vägar som nämns i 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen och en egentlig väg.

På prövningen av förekomsten av likvärdhet mellan körlederna på ett parkeringsområde inverkar körledernas bredd, hur körledernas karaktär kan antas te sig för parterna och vart körlederna leder samt andra omständigheter beträffande körledernas karaktär som presenterats i ärendet.

Med beaktande av att den körled som B använde i praktiken är en utfart ur en täckt lagerhall ansåg nämnden att den är såtillvida uppenbart icke likställd med den körled mellan lagerhallarna som A använde att bestämmelsen i 14 § 3 mom. i vägtrafiklagen bör tillämpas på parternas inbördes väjningsplikt. Enligt nämndens uppfattning spelar det härvid ingen roll att det är möjligt att längs den körled som B använde köra genom lagerhallen till en annan körled som löper mellan hallarna.

På basis av vad som konstateras ovan hade B varit skyldig att väja för A, och det måste därför anses att B hade vållat trafikskadan eftersom han hade försummat väjningsplikten. Den omständigheten att den väjningsskyldige eventuellt har hunnit köra in i korsningen först medför inte att väjningsplikten inte gäller. Om en sammanstötning sker på ett korsningsområde anses det i regel att skadan har vållats av den väjningsskyldige.

Nämnden var enig.